core de sta città

Totti har varit skadad fram och tillbaka så gott som hela säsongen. Vucinic har tagit ett etra steg för att åtminstone försöka täppa till luckan efter Totti. Men Vucinic tror jag fortfarande inte på i längden. En ung man jag hellre skulle vilja se i Roma tröjan är Bianchi som under en längre tid sagt sig vilja flytta hem till Italien, och vi vet ju alla vad han gjorde i Reggina förra året... Tänk Bianchi Spalletti!

Återigen smutskastas italiensk fotboll utan kunskap och vidsynthet. Tyvärr gjordes detta i det annars så brillianta och hyllade fotbollsmagasinet Eurotalk. marimba rooney (inga stora bokstäver) en Arsenal-supporter spydde sin galla över Man Utd och deras sätt att vinna över Liverpool i helgen. Hon drog paralleller till den italienska fotbollen som var skrämmande. Trångsynt och rasistiskt beskrev hon skillnaden mellan fotboll och italienskt söndags tråk. Den nordiska Englandskärleken har alltid skapat fotbollsrasism. England är bäst, Italien är primadonnor som filmar, tyska ligan är 4-4-2-Achtungdisciplin, Spanien är två storlag och Frankrike har ett landslag fyllt med spelare från Premier League. Det är sanningen. Den sanning som har promotats mest.

Det är skillnaden mellan engelsk fotboll och annan europeisk fotboll. Premier League, FA och klubbarna, är extremt duktiga på att föra ut budskapet om hur passionerad fotbollen på ön är. Pengar och media som printar mer glorifierat än faktamässigt. Landslaget är det en enorm uppslutning kring. Jag vet nog inget annat land med så extremt höga förväntningar som aldrig uppfylls.

På den gamla goda tiden, när public service hade mycket att säga till om, började engelsk ligafotboll visas varje lördag. Alla svenska sportintresserade hade ett favoritlag. Mamma hejade på Chelsea, pappa älskade engelsk fotboll överlag. Så fort det var dags för VM eller slutspurt av europeiska cuper uttrycktes det ett stort agg mot Italien och deras lag. Filmningar och tråkfotboll med en starkdefensiv. Tv3, försökte som en ung kanal på början av 90-talet få svenska folket att se söndagar som även den en fotbollsdag. Men just att det är Tv3, en ung reklamkanal med nöjesprogram som tuttifrutti och Adam (Alsing), gjorde nog det till ett större projekt än vad kanalen eller folket stod ut med... Det svenska folket var ju också redan hjärntvättade med engelsk fotbolls filosofi som dessutom präntades in i Malmö FF och i den allsvenska toppen i form av tränare Bob Houghton.

Men för att gå tillbaka till fördomarna mot italiensk fotboll som fanns i min familj och som jag är övertygad om att var/är genomgripande i de flesta fotbollshem. Jag måste ställa frågan om vad engelsk fotboll egentligen är om man nu stigmatiskt märker italiensk fotboll med alla negativa ordlag som finns att tillgå? Glidtacklingar, dåligt passningsspel, långbollar, nickspel och kamp på mittplan. Det är engelsk fotboll.

I alla fall under den period som engelsk fotboll fördes in i svenska folkhemmet och italiensk fotboll sågs av ett fåtal entusiaster på vilodagen, den röda dagen. För vad ska man dricka för öl när man tittar på italiensk fotboll? Va fan? Newcastle Brown Ale funkar ju inte, Carlsberg är ju så gott som Liverpool? Va fan...

Det är ytterst märkligt att just den italienska fotbollen ska tvingas stå ut med så mycket när den engelska fotbollen som åtminstone innan allt fler utländska spelare tog plats i lagen var en betydligt sämre liga. Det var egentligen bara Manchester Utd som kunde mäta sig ute i Europa.

Var är den nyanserade bilden?

När då marimba rooney även hävdar att man måste vara född med italiensk fotboll för att kunna gilla den är jag ett motbevis hela jag. Jag har alltid älskat fotboll, älskat kamp och taktik. Jag började mitt fotbollstittande på allvar genom att slaviskt följa Alan Shearer och hans Blackburn och Newcastle sen föll jag för Ipswich Town som jag följt i åtta år nu. Jag har kastats mellan hopp och förtvivlan, mellan dåligt spel, dålig ekonomi och hoppen om att Tractor Boys en dag ska kunna bli ett Premier Leaguelag på daglig basis. Det är mycket charm med ett lag som Ipswich. En liten stad, ett litet lag med stora meriter. Ett lag som slåss för att skaka av sig just dessa meriter och leva i nuet, se den bittra sanningen om dagens harvande i Championship. Men denna kärlek till ett glidtacklande division 1 lag hindrade inte mig ifrån att ta upp min kärlek till Roma på allvar. Laget jag valde att heja på för att Martin Dahlin kom dit, VM-hjälte och allt? Det är på senare år jag börjat följa italiensk fotboll och Roma mer regelbundet. Spallettis fotbollsfilosofi är bland det finaste som finns. Att kunna se elva man spela på ett tillslag genom hela planen fram till ett lyckat avslut, se alla löpningar, se passningar innan de slås är fantastiskt. Det överskuggar alla sorg och all ångest man kan sitta inne med. Det är kärlek.

 

marimba rooney....

Jag undrar över vad hon är uppfödd med för fotboll och vad det är för fotboll som hon sett och haft att tillgå? hmmm?

 

Det finns en växande armé som strider dagligen och enormt för att upprätta den italienska fotbollen och hela kulturen kring fotbollen i Italien. Generalen är självklart Marcus Birro. Han såg sig själv som en krypskytt som var tvungen att munhugga tillbaka på allt som sas från den oupplyste. Sono con voi, Birro matrice, io sono con voi!

 

 

Mancini ryktas, och har så gjorts ett bra tag, bort från Rom. Anledningen kommer sällan fram nuförtiden i skriverierna. Men uppbrottet med flickvännen har gått hårt åt Amantino. Been there done that. Jag är med dig hela vägen Amantino min kära vän... Rom med sina dryga två och en halv miljon invånare är större än en gammal god western klassiker där kommentarer som "this city ain't big enough for both of us" haglar lika tätt som pickadollsalvorna. Jag tror benhårt på att hela denna affär med att Mancini inte skrivit på nytt kontrakt och att andra klubbar är intresserade är uppblåst till sjunde himmlen. Som Spalletti sa häromdagen så har Mancini allt annat än blivit utfryst. Han har bara missat en ända match under säsongen. Spalletti sa samtidigt att han förväntar sig mer av Amantino -men lustigt vore ju annars när vi alla vet vilken underbart gudabenådad kreatör han faktiskt är. Och där med inte sagt att han varit en besvikelse. Men medierna har tagit tllfället i akt och sett varje byte som Mancini varit inblandad i som ett tecken på att det blir en ny klubbadress i januari-februari.

Jag tror och vill varken se ett sådant spektakel. Mancini är en grundsten i Romas underbara fotbollsfilosofi.
Den enda jag kan förstå med en flytt för den underbare är om kärleken tynger ner honom till helvetets brand. Sånt kan man inte råda över, punkt slut.

Handlar det om pengar så är det däremot en fråga om hjärta och grundsyn på det mesta...

Men jag vill ha Mancini kvar, han är en del av Roma ljuset.