Att vara orolig över opåverkbara ting
Lika mycket som jag vill att Roma ska knipa viktiga tre poäng borta mot Cagliari utan att jag kan se den, lika lite vill jag höra om fd flickvänners erövringar och festande välmående. Jag förespråkar verkligen inga burkor eller "kvinnans-plats-är-i-köket-mentalitet, det är bara att jag inte vill veta. Att jag har börjat likna känslor med hjälp av fotboll och kvinnor kan tyckas vara oproportionerligt men det som, oftast, får mig att överhuvudtaget gå upp eller tänka på att gå upp på morgonen är fotboll eller kvinnor. Nu är det fotboll. Innan var det en kvinna. Jag vill inte säga att Roma är ett kärlekssubstitut, jag älskar Roma och jag har älskat några tjejer. Känslan är ofta jämförbar, men det är ändå två vilt skillda kärlekar.
Nu står jag inför ett stort samvetskval. Ska jag sitta och leta ihjäl mig efter en stream-tv, en stream-tv som jag kan sitta och försöka urskillja vad som sker i en dålig liten och få pixlad skräm eller ska jag bara strunta i det och slå bort tankarna om att jag kan påverka det minsta lilla?
Det är just i det samvetskvalet som damerna kommer in i bilden. När jag nu börjat tagit mig upp på fötter igen efter ett helvetshalvår har jag fått veta då och då om mitt ex att det är party på g. Jag har försökt att aktivera mig med saker och ting samma kväll för att inte sitta och låta huvudet mitt börja leka onda lekar med mig. Jag vill inte veta vad som kan ske. Jag mår inte bra av det. Jag har när det gäller kvinnor lärt mig att jag inte kan påverka det minsta lilla. Så nu är frågan om jag ska använda samma tillvägagångssätt när det gäller min andra kärlek, Roma.
Jag kan aldrig påverka något när det gäller Roma, möjligtvis om jag är på plats och skriker dem fram till en kämpa seger, men för det mesta är jag rätt lik en skvätt med piss i valfritt hav. Ändå sitter jag varje gång det sänds en match med Roma som ett klistrat frimärke i soffan och hoppas på ännu en vinst. Jag tror det är för att det är så mycket lättare att lugna ner sig med att se vad som händer, istället för att gå runt och inte veta ett smack om vad som händer på planen. Och där i ligger skillnaden mellan min kärlek till de elva utvalda männen och kvinnor jag håller eller har hållt varmt om hjärtat. Jag vet så väl att om det kommer en förlust, hur smärtsam den än må vara, så är det match och ny chans till vacker Spalletti-filosofi om bara några få dagar. Högst en vecka. Med kärlek, ja du! Vad fan vet man om den?
Nu står jag inför ett stort samvetskval. Ska jag sitta och leta ihjäl mig efter en stream-tv, en stream-tv som jag kan sitta och försöka urskillja vad som sker i en dålig liten och få pixlad skräm eller ska jag bara strunta i det och slå bort tankarna om att jag kan påverka det minsta lilla?
Det är just i det samvetskvalet som damerna kommer in i bilden. När jag nu börjat tagit mig upp på fötter igen efter ett helvetshalvår har jag fått veta då och då om mitt ex att det är party på g. Jag har försökt att aktivera mig med saker och ting samma kväll för att inte sitta och låta huvudet mitt börja leka onda lekar med mig. Jag vill inte veta vad som kan ske. Jag mår inte bra av det. Jag har när det gäller kvinnor lärt mig att jag inte kan påverka det minsta lilla. Så nu är frågan om jag ska använda samma tillvägagångssätt när det gäller min andra kärlek, Roma.
Jag kan aldrig påverka något när det gäller Roma, möjligtvis om jag är på plats och skriker dem fram till en kämpa seger, men för det mesta är jag rätt lik en skvätt med piss i valfritt hav. Ändå sitter jag varje gång det sänds en match med Roma som ett klistrat frimärke i soffan och hoppas på ännu en vinst. Jag tror det är för att det är så mycket lättare att lugna ner sig med att se vad som händer, istället för att gå runt och inte veta ett smack om vad som händer på planen. Och där i ligger skillnaden mellan min kärlek till de elva utvalda männen och kvinnor jag håller eller har hållt varmt om hjärtat. Jag vet så väl att om det kommer en förlust, hur smärtsam den än må vara, så är det match och ny chans till vacker Spalletti-filosofi om bara några få dagar. Högst en vecka. Med kärlek, ja du! Vad fan vet man om den?
Kommentarer
Trackback
