2 är mer än 1
Det känns så bra. Bättre avslutning på säsongen kunde det knappt bli. Ett spelsuget Roma vann rättvist cupfinalen mot inter. inter vann bara en match det här året mot oss. Vi vann två och skulle om någon annan än rosetti hade dömt i Milano haft en till vinst... Men jag är inte bitter som en viss Robert "Tony" Gustafsson sagt. Nej, det är jag faktiskt inte. Jag är otroligt stolt. Den bästa säsongen någonsin om man ser till mängden poäng. Vi var väldigt nära att knäppa inter på näsan och sno scudetton också, men inter vann. Vi förlorade inte. inter vann. Vi visade kurage genom att bevisa att vi är ett bättre lag med ett så mycket större hjärta och en mycket vackrare spelstil. Sådant belönar sig i slutändan. De senaste åren har det varit strider mellan Roma och inter. Årets vinster mot inter har varit väldigt prestigefyllda. Båda har varit finaler. Båda har inneburit guld. Vi vann två titlar och utöver det gjorde vi den bästa säsongen någonsin. Champions League mot manchester united var ett fall framåt. Även där alltså ett positivt tecekn att ta med sig in i framtiden. Framtiden är våran. Frågan är väl bara vad det blir för typ av framtid. En framtid som den vi varit inne i den senaste tiden, underdog-storlaget med mindre kapital, eller Soros-framtid med ett större kapital och förmåga att förstärka laget för att kunna utmana ännu mer, ta en trippel eller en fyrling månne?
Forza grande Roma, jag är evigt tacksam för detta året. Utan Roma hade jag verkligen gått under. Men det gjorde varken jag eller mitt fina gulröda gäng...
Forza grande Roma, jag är evigt tacksam för detta året. Utan Roma hade jag verkligen gått under. Men det gjorde varken jag eller mitt fina gulröda gäng...
Ständiga tvåan, Wegerup
Det är nu bevisat. Journalisters oro och rädsla över att inte kontrollera den ställning som "expert" och den skara som alltid kommer med det senaste nytt. Det är Jennifer Wegerup som gör bort sig i kobraredaktionens fotbollskväll. Detta genom att hävda att det är stor skillnad på fans och journalister när det gäller rapportering kring klubbarna. Wegerup hävdar att fans inte vågar kritisera klubbar för att detta skadar klubben i deras hjärta. Något av ett dilemma som journalister inte ska ställas inför. Problemet är välkänt och allt annat än nytt. En journalist ser sig själv som sanningen och ser då också bara den sanningen som journalistiken ska stå för och framföra. Men jag har svårt att tro på någon definitiv sanning, vad det än gäller. Journalistiken är allt annat än ett undantag. Är det något som hela tiden måste granskas och ifrågasättas är det journalistiken då den utger sig för att vara en länk mellan vad som händer och massan. Att bara utge sig för att vara en viktig länk i ett samhälle utan att ifrågasätta sig själv är farligt. Objektivitet existerar inte, det är inte många journalister som inte valt inriktning av eget intresse. Sedan finns det objektivitet i olika grader. Carlo Zampa är ett bra exempel på detta genom hans arbete kring Roma. När fotbollskväll följer honom under 1-1 matchen mot livorno hemma på Olimpico syns klart och tydligt hur förkrossad Carlo blir när Romas effektivitet uteblir.
Åter till Wegerup. Problemet är att Wegerup inte erkänner att hon och hennes kollegor inte kommer med så mycket mer djupgående kritik än vad fansen gör. Sportjournalister är väldigt beroende av att hålla sig väl med spelare, ledare och klubbar. Det är bara att se på vad Zlatan och svenska journalister har haft för relationer genom åren. Fans har i många avseenden en annan ställning då klubben är beroende av dem. Jag köper genom det inte hennes argument om att fans inte skulle kritisera sin egen klubb för att det kan komma att skada den. Kritiserar man en klubb gör man det för att det är något som är fel. Är det några som vill rätta till fel och problem i en klubb så är det dem som brinner för klubben, klubbens själ, fansen. Vad Wegerup gör är att hon framställer sig själv, med sina akademiska studier som bevis, som en expert. Det är just det som är rädslan också. Att förlora den titeln som expert, då det är ett yrke att hålla koll på klubbar, matcher och spelare, till en hängiven massa som brinner för en klubb och blir experter på ett litet område. Att hela tiden utnämnas av morgonsoffor som expert men ändå alltid vara numer två när det gäller kunskap om det man jobbar med känns uppenbarligen väldigt frustrerande för vissa...
Åter till Wegerup. Problemet är att Wegerup inte erkänner att hon och hennes kollegor inte kommer med så mycket mer djupgående kritik än vad fansen gör. Sportjournalister är väldigt beroende av att hålla sig väl med spelare, ledare och klubbar. Det är bara att se på vad Zlatan och svenska journalister har haft för relationer genom åren. Fans har i många avseenden en annan ställning då klubben är beroende av dem. Jag köper genom det inte hennes argument om att fans inte skulle kritisera sin egen klubb för att det kan komma att skada den. Kritiserar man en klubb gör man det för att det är något som är fel. Är det några som vill rätta till fel och problem i en klubb så är det dem som brinner för klubben, klubbens själ, fansen. Vad Wegerup gör är att hon framställer sig själv, med sina akademiska studier som bevis, som en expert. Det är just det som är rädslan också. Att förlora den titeln som expert, då det är ett yrke att hålla koll på klubbar, matcher och spelare, till en hängiven massa som brinner för en klubb och blir experter på ett litet område. Att hela tiden utnämnas av morgonsoffor som expert men ändå alltid vara numer två när det gäller kunskap om det man jobbar med känns uppenbarligen väldigt frustrerande för vissa...
