Tunn tunn is och dagisbarn

Som grus insprängt i handflator och knän.
Uppriven
Uppgiven
Det svider i själen och stramar i benen när jag går
vill bara ligga
och stirra in i väggen
eller in i dig
i dina ögon
dina tankar
jag är blå
svart
mörk
grå
splittrad som tunn tunn is som dagisbarnen hoppar sönder i början av december
Vill varken vara is eller dagisbarn
vill bara vara utan att vara så här

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0