Spoken words

Jag är så jävla jävla jävla trött på allt.
Tom, empty. Fucking, fucked up fuck.
Jag förmår mig inte ens att skrika i kudden.
Jag är ett stirrande skal utan innehåll.

A:
min vän!

J:
Hej.

J:
fyfan vad less jag är just nu

A:
jag med...

A:
rent utav ledsen

A:
är det något speciellt?!

J:
så sorgligt på något sätt. Din kväll blev förstörd - vilket i sig är tråkigt och sorgligt - men vaarför blev den det? Jo för att du inte kom in på kåren. Samma kår som jag sprang omkring på och längtade efter något meningsfullt, något annat och bort från skiten. Det slog mig: det här är mitt lördagsalternativ - sorgligt bara i sig

A:
ja, sannerligen...men jag hade planer inne på kåren som jag ville ta itu med...men det sket sig redan innan dess iofs

J:
nej ingenting annat än det. JAg lallar omkring här i Kalmar. Det bara slog mig. Fan vad less jag är på det mesta. Ingenting händer. Inte ett skit. Man går i skolan. Och knappt det. Sen sitter man på sitt rum och skriver på datan.
 
J:
vad hade duför planer?

A:
ja, det är mer än ett inrutat liv...

A:
hade kommit på en inkörsport o allt..

A:
men så blev allt fel...o jag sitter här ofrivilligt ensam och fryser nu..

J:
aj, fan, vilket jävla antiklimax - jag är mer än ledsen för din skull min vän.

J:
jävla skit

A:
det värmer, tack!

J:
Det betyder inte ett skit nu jag vet men jag säger det ändå: det som sker det sker och det kommer att dyka upp ett nytt tillfälle och en ny ingång. Men jag vet: likt förbannat sitter du där ensam och fryser nu.
 
A:
ja, det lär väl komma nya tillfällen I know..men men som sagt 

J:
fuck it fuck it -

A:
gillade din text, som jag alltid gör...vet inte om jag förstod en del av det jag var en del av.."A.  hävdar att han inte vet det och jag vet inte om jag tror på honom. Han är inte särskilt saklig. Knappast objektiv." men det kanske inte ska förklaras?

J:
mm - förstår dig precis. - Alltså hela texten är ett skämt med utgång ur framställningsformerna och min desillusion. Jag ville framställa mig själv så förvirrad och tom som jag kände mig, samt travestera lite kring allt vi lärt oss och då var det roligt att kalla dig för journalistiska begrepp. Det har alltså inget att göra med att jag inte tycker att du är saklig eller objektiv på riktigt såklart

J:
Eller vem fan är det liksom? Jag är väll jävligt subjektiv om jag ska var anågot, det är nog alla människor ha

A:
jag är inte objektiv eller saklig..jag är väldigt svart-vit..det har jag varit sen jag föddes den 8.e juli, under George Orwells år..

A:
jag tyckte om det..

J:
även om det inte syns så skrev jag det med värme och ett leende på läpparna för jag gillar dig så mycket - haha nej vem fan är objektiv och saklig liksom

J:
dessutom avslutade jag ju med att det hela - eller det mesta - nog bara rörde sig i mitt huvud ändå.
 
A:
det förstod jag, nemas problemas! Sånt behöver du inte förklara för mig..jag tänkte bara om du hade haft någon tanke eller något minne med det
 
J:
Bra!   Usch för det mesta. Jag saknar en jävla kvinna i mitt liv fan

A:
jag med...o när det känndes som jag tagit mig ur den blyga och fega personligheten som alltid smyger på mig i det kvinnliga avseendet så fuckade upp sig i alla fall..nu kanske jag drar på lite extra här och gör det lite extra svart..men så känns det..

J:
bre på för fan - så som det känns så känns  det - Ut med skiten bara. Jag måste säga att något av den där fega personen har inte jag sett av. Klart att den kan finnas ändå men jag tror att du gjort väldiga framsteg med dig själv det senaste året - nu gissar jag bara men så är känslan - och du är en av få människor som jag upplever är som han är. Att man blir lite nervös när man gillar någon och ska berätta det för den är bara naturligt - och då menar jag inte att negligera att du känner dig blyg - bara att förklara min syn på saken

J:
framförallt är du så jäkla medveten om dina styrkor och svagheter och vill hela tiden bli en bättre människa - det vill jag också och det ska du fan nästan ha medalj för i dagens ytliga tomma samhälle

A:
du har sett o luskat ut det riktiga jag.. jag vet inte om det är så att jag har lite dåligt självförtroende när det gäller tjejer och alltid fokuserar på det negativa och det jag inte vill höra och se..

A:
guld till dig och mig!

A:
"framförallt är du så jäkla medveten om dina styrkor och svagheter och vill hela tiden bli en bättre människa - det vill jag också och det ska du fan nästan ha medalj för i dagens ytliga tomma samhälle" värmde otroligt att höra ska du veta!

J:
guld till oss banne mej! - Det är ganska klassiska drag. Du kanske fokuserar på något som en gång varit. Du har kanske varit på det där sättet men du är det inte längre. Däremot lever du kvar i gamla tankemönster och då kan man nästan göra det till en självuppfyllande profetia - men som sagt...vi är medvetna...plågsamt medvetna. ...du som jag.....men det är också vår fördel.

A:
fan vad skönt att du säger det här så jag inte bara sitter och tänker det. Du är en förebild på många plan ska du veta... att luska och leta i sig själv och samtidigt vara nyfiken på omgivningen..

J:
jag försöker inte vara någonting annat än mig själv men jag är glad om du har någon nytta av det   Du lär mig saker också och det är så befriande. Att få träffa människor som betyder något som skakar om än då och då. Knuffa bort blaséspöket för en timma eller två. Usch. Just nu är jag inte särskilt motiverad för någonting. Hoppas att det vändre över julen.

A:
Det är väl just det att du är dig själv som gör dig till en förebild tänker jag.. Jag har samma inställning till allt nu. Jag öppnade ett nytt anteckningsfönster..men förmår mig inte ens att skriva en punkt...

J:
copa allt vi skrivit härifrån och försök starta ur en mening. Känns som att vi öst ur oss ett och annat...- vill också skriva...få ut ut ut ut ....och samtidigt....samtidigt vill jag göra allat annat. Ju mer meningslös min tillvaro här ter sig - ju större blir behovet att få skriva något om det. För att det på något sätt är ens enda sätt att göra det meningsfullt, skitlivet sitt!

A:
ja, det låter som en livsnödvändighet om inte annat...




Känslan består men det är någonstans skönt att människor har samma syn och samma bekymmer. Jag önskar inte J eller någon annan i min närhet det, men förståelsen är skön. I won't last long, soon I'll be gone hör jag på tv och radio. Knappast vad jag ville höra. Men det sätter väl fingret på hela min känsla.
Äh, blir skit det här med...kan ju inte förmå mig att lägga ner varken tid eller funderingar i det här. Är man tom är man tom.

Förlåt.