Livet

Livet är min vän.
Kommer bakom min axel och klappar mig lätt på skuldran och säger: här är jag!
Jag vände mig om och frågade
Känner jag dig?
Gick ner från balkongräcket frågade igen
Känner jag dig?
Vem är du?
Blev nyfiken gick in och värmde mig torkade bort eländets tårar.
Ville veta mer om min vän sökte svar men fick tystand tystnaden blev ett ofullständigt svar
Sen ringde du.
Jag lät kort
Svarade bara på tilltal
Ett nödvändigt ont
Det gör väldigt ont
Ingen bryr sig.
Ska ut på balkongen vill möta min vän igen.
Livet eller hette han något annat?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0