core de sta città

Jag är så jävla jävla jävla trött på allt. Tom, empty.

Fucking, fucked up fuck. Jag förmår mig inte ens att skrika i

kudden. Jag är ett stirrande skal utan innehåll.

A:
min vän!

J:
Hej.

J:
fyfan vad less jag är just nu

A:
jag med...

A:
rent utav ledsen

A:
är det något speciellt?!

J:
så sorgligt på något sätt. Din kväll blev förstörd - vilket i

sig är tråkigt och sorgligt - men vaarför blev den det? Jo för

att du inte kom in på kåren. Samma kår som jag sprang omkring

på och längtade efter något meningsfullt, något annat och bort

från skiten. Det slog mig: det här är mitt lördagsalternativ -

sorgligt bara i sig

A:
ja, sannerligen...men jag hade planer inne på kåren som jag

ville ta itu med...men det sket sig redan innan dess iofs

J:
nej ingenting annat än det. JAg lallar omkring här i Kalmar.

Det bara slog mig. Fan vad less jag är på det mesta. Ingenting

händer. Inte ett skit. Man går i skolan. Och knappt det. Sen

sitter man på sitt rum och skriver på datan.
 
J:
vad hade duför planer?

A:
ja, det är mer än ett inrutat liv...

A:
hade kommit på en inkörsport o allt..

A:
men så blev allt fel...o jag sitter här ofrivilligt ensam och

fryser nu..

J:
aj, fan, vilket jävla antiklimax - jag är mer än ledsen för

din skull min vän.

J:
jävla skit

A:
det värmer, tack!

J:
Det betyder inte ett skit nu jag vet men jag säger det ändå:

det som sker det sker och det kommer att dyka upp ett nytt

tillfälle och en ny ingång. Men jag vet: likt förbannat sitter

du där ensam och fryser nu.
 
A:
ja, det lär väl komma nya tillfällen I know..men men som sagt  

J:
fuck it fuck it -

A:
gillade din text, som jag alltid gör...vet inte om jag förstod

en del av det jag var en del av.."A.  hävdar att han inte vet

det och jag vet inte om jag tror på honom. Han är inte

särskilt saklig. Knappast objektiv." men det kanske inte ska

förklaras?

J:
mm - förstår dig precis. - Alltså hela texten är ett skämt med

utgång ur framställningsformerna och min desillusion. Jag

ville framställa mig själv så förvirrad och tom som jag kände

mig, samt travestera lite kring allt vi lärt oss och då var

det roligt att kalla dig för journalistiska begrepp. Det har

alltså inget att göra med att jag inte tycker att du är saklig

eller objektiv på riktigt såklart

J:
Eller vem fan är det liksom? Jag är väll jävligt subjektiv om

jag ska var anågot, det är nog alla människor ha

A:
jag är inte objektiv eller saklig..jag är väldigt

svart-vit..det har jag varit sen jag föddes den 8.e juli,

under George Orwells år..

A:
jag tyckte om det..

J:
även om det inte syns så skrev jag det med värme och ett

leende på läpparna för jag gillar dig så mycket - haha nej vem

fan är objektiv och saklig liksom

J:
dessutom avslutade jag ju med att det hela - eller det mesta -

nog bara rörde sig i mitt huvud ändå.
 
A:
det förstod jag, nemas problemas! Sånt behöver du inte

förklara för mig..jag tänkte bara om du hade haft någon tanke

eller något minne med det
 
J:
Bra!   Usch för det mesta. Jag saknar en jävla kvinna i mitt

liv fan

A:
jag med...o när det känndes som jag tagit mig ur den blyga och

fega personligheten som alltid smyger på mig i det kvinnliga

avseendet så fuckade upp sig i alla fall..nu kanske jag drar

på lite extra här och gör det lite extra svart..men så känns

det..

J:
bre på för fan - så som det känns så känns  det - Ut med

skiten bara. Jag måste säga att något av den där fega personen

har inte jag sett av. Klart att den kan finnas ändå men jag

tror att du gjort väldiga framsteg med dig själv det senaste

året - nu gissar jag bara men så är känslan - och du är en av

få människor som jag upplever är som han är. Att man blir lite

nervös när man gillar någon och ska berätta det för den är

bara naturligt - och då menar jag inte att negligera att du

känner dig blyg - bara att förklara min syn på saken

J:
framförallt är du så jäkla medveten om dina styrkor och

svagheter och vill hela tiden bli en bättre människa - det

vill jag också och det ska du fan nästan ha medalj för i

dagens ytliga tomma samhälle

A:
du har sett o luskat ut det riktiga jag.. jag vet inte om det

är så att jag har lite dåligt självförtroende när det gäller

tjejer och alltid fokuserar på det negativa och det jag inte

vill höra och se..

A:
guld till dig och mig!

A:
"framförallt är du så jäkla medveten om dina styrkor och

svagheter och vill hela tiden bli en bättre människa - det

vill jag också och det ska du fan nästan ha medalj för i

dagens ytliga tomma samhälle" värmde otroligt att höra ska du

veta!

J:
guld till oss banne mej! - Det är ganska klassiska drag. Du

kanske fokuserar på något som en gång varit. Du har kanske

varit på det där sättet men du är det inte längre. Däremot

lever du kvar i gamla tankemönster och då kan man nästan göra

det till en självuppfyllande profetia - men som sagt...vi är

medvetna...plågsamt medvetna. ...du som jag.....men det är

också vår fördel.

A:
fan vad skönt att du säger det här så jag inte bara sitter och

tänker det. Du är en förebild på många plan ska du veta... att

luska och leta i sig själv och samtidigt vara nyfiken på

omgivningen..

J:
jag försöker inte vara någonting annat än mig själv men jag är

glad om du har någon nytta av det   Du lär mig saker också och

det är så befriande. Att få träffa människor som betyder något

som skakar om än då och då. Knuffa bort blaséspöket för en

timma eller två. Usch. Just nu är jag inte särskilt motiverad

för någonting. Hoppas att det vändre över julen.

A:
Det är väl just det att du är dig själv som gör dig till en

förebild tänker jag.. Jag har samma inställning till allt nu.

Jag öppnade ett nytt anteckningsfönster..men förmår mig inte

ens att skriva en punkt...

J:
copa allt vi skrivit härifrån och försök starta ur en mening.

Känns som att vi öst ur oss ett och annat...- vill också

skriva...få ut ut ut ut ....och samtidigt....samtidigt vill

jag göra allat annat. Ju mer meningslös min tillvaro här ter

sig - ju större blir behovet att få skriva något om det. För

att det på något sätt är ens enda sätt att göra det

meningsfullt, skitlivet sitt!

A:
ja, det låter som en livsnödvändighet om inte annat...




Känslan består men det är någonstans skönt att människor har

samma syn och samma bekymmer. Jag önskar inte J eller någon

annan i min närhet det, men förståelsen är skön. I won't last

long, soon I'll be gone hör jag på tv och radio. Knappast vad

jag ville höra. Men det sätter väl fingret på hela min känsla.
Äh, blir skit det här med...kan ju inte förmå mig att lägga ner varken tid eller funderingar i det här. Är man tom är man tom.

Förlåt.