core de sta città

Jag orkar inte se klart matchen.
Jag är genuint förbannad.
Jag börjar tvivla. På allt.
På min tro och mitt försök att tänka positivt och framåt genom nu-börjartekniken.
Ska den bli det vanligaste återkommande i mitt liv är den inte välkommen in. Jag vill ha trygghet och lugn.

Allt går emot oss.
Domslut, turen, inställning, vilja, ork, energi, ingenting.
Jag är ledsen och bitter. Uppgiven och tom.

Ska jag vara ledsen? Arg kanske? Hatisk mot alla andra och skylla ifrån mig?

Det känns som om kampen och hjärtat dog med Franco Sensi...