core de sta città

Jag har hittat svar på mina frågor och tvivel. Det kan tyckas lustigt att jag sökt svaren i katolicismen men jag tänkte ändå att tro är den samma, vad den än handlar om. Jag ska därför översätta katolicismen till min egen Romanism. Jag ska bli en nu-börjare.

Vi kan alltid börja på nytt hävdar biskop Anders Arborelius. Som kristen får man alltid ta emot Kristi nya nåd som förnyar oss på nytt. Det är samma sak för oss romanistas. Som romanisti får man alltid ta emot en oumbärligt stor och trygg kärlek som förnyar oss på nytt. Om och om igen, i hela vårt liv. Denna befrielse är stor när man hela tiden får nya möjligheter. Man är inte bunden till sitt förflutna då varje ögonblick ett ett nytt nu. Vi helas och blir förnyade i varje nu-ögonblick. Vi får inte vara ny-börjare utan nu-börjare hävdar Arborelius vidare. Det blir en rejäl nyckelmening för mig och min tro på Roma. Vi är inga nybörjare. Behöver vi helas och förnyas så gör vi det genom att vara nu-börjare. Det enda vi kan sträva efter är att göra nu-momentet till ett så långt ögonblick som möjligt. Biskopen skriver vidare att "Vi får i nuet ta ut evigheten i förskott [...] Därför är vi aldrig fastlåsta i tid och rum utan vi har alltid ett evighetsperspektiv. I varje nu-ögonblick får vi en glimt och en klunk evighet. Vi förflyttas ut ur vår begränsade och instängda lilla värld och får del av en gränslös verklighet".

När jag berättade för lillebror om min religösa reservplan fick jag till svar:  -... är inte så insöad på katolicism... eller fotbolls-tro... men jag vet att en spelandes Totti slår jesus när han gör vatten till vin. För vissa räcker det så. För min bror till exempel. Men jag ska inte ifrågasätta eller ta ifrån honom hans tro eller alkoholvanor. Så länge svaret är att Totti gör bättre vin än en man som borde hållt på längre så är det nog för mig. Jag litar på lillebror Pers omdöme och säger skål!

May Totti be with you.