core de sta città

I min värld får man vara hur naiv som helst. Det är så vacker och fint att vara naiv. Genom att vara naiv så fortsätter drömmar och utopier existera. Det är viktigare än någonsin nu när vi blir tvingade göra fler och fler val vi egentligen inte ens ville ställas inför.

Jag blev redan nu, innan någonting är klart, väldigt positivt överraskad över att läsa att Soros besitter kunskap. Han vill att den gode världsmästaren Marcello Lippi ska fungera som en general manager över Spalletti. Jag blir mycket dagdrömsparalyserad av en sån nyhet. Tänk... Lippi och Spalletti, oj oj oj. Jag menar, då är det ju knappast troligt att Soros lägger sig i mer än att tillsätta just Lippi. Jag må vara förbannat naiv nu, men så är det.

Spalletti och Lippi!

Utan att ha följt hockey på bra många år nu så är det värt att idag skänka Mikael Renberg en tanke.
När det var inne med hockeybilder på låg- och mellanstadiet var det Mikael Renberg som fick mig att börja heja på Philadelphia Flyers. När han senare återvände hem till Sverige och började spela i Luleå var lyckan total. Att han av många inbitna Luleåfans ses som en judas kan jag faktiskt inte förstå. Hela Luleå och Norrland lovades en satsning, den satsningen skulle leda till SM-guld nu vilket år som helst. Renberg som var en av elitseriens bästa spelare ville se denna satsning samtidigt som en rimlig lön baserad på hans roll skulle betalas ut varje månad. Ingenting hände.
Micke som flyttat hem för att få vara nära sin dotter, och som dessutom en tid arbetade extra på ett dagis i Piteå, väljer då det närmaste alternativet för att fortsätta sitt arbete på hög nivå. Skellefteå på frammarch blev det. Det är svårt att svälja, det kan jag fortfarande förstå, men min förståelse för #19 är så mycket större, både som spelare och som människa. Tack för allt du gjort i Luleå och Philadelphia Micke, jag låtsades ofta att jag var du när jag spelade inlineshockey med min bror...

När jag var 13-14 år fick jag nys om hur man lätt kunde tjäna lite pengar, bara på att sitta vid datorn och inte göra mycket mer än det man redan gjorde. Att låta ett banner-program visa reklam längst ner i datafönstret och ett klick i timmen skulle kunna ge mig guld och gröna skogar. I en månad var jag besatt av mitt "jobb" och fick t om min pappa att spela spel med mig på någon av dessa framklickade sidor, vilket skulle ge mig ännu fler dollar och cent. Jag försökte på alla sätt och vis få några extra mynt i min internetplånbok som till sommaren skulle bli en check att hämta ut på banken. Både mamma och pappa lät mig hållas och log bara åt mig när jag entusiastiskt berättade om mina första riktigt egna tjänade pengar. Jag hoppas och vill tro att det förstod att det bara skulle hålla en månad eller två och rinna ut i sanden, och att de egentligen bara uppmuntra mig till att känna mig vuxen och stor med egna pengar. För det var nog det jag ville åt, att få känna mig egen och vuxen. Kunna klara mig på egen hand. När den där våren blev höst och jag hade tjänat ihop min första sommarjobbslön på fyra tusen köpte jag en jacka och alla bob hund skivor. Någon luvtröja tror jag bestämt det blev också. Jackan och skivorna använder jag fortfarande lite då och då. Nu är jag tydligen vuxen, bor själv och tjänar nästan ihop fyra tusen på en vecka. Men jag är inte alls lika entusiastisk längre. Nu mera är det bara vardag. Pengar. Jag tror inte jag var ute efter att känna mig duktig, ville bara ha mina egna pengar som jag själv hade förtjänat. Det är någonting med den här historian som jag längtar tillbaka till. Vad det är vet jag inte riktigt men att få vara så förväntansfull och bara få ett leende som respons på det hela är underbart. Det handlar nog om en känsla och sinnesstämmning som är onåbar och också väldigt långt borta.

Roma kommer bli uppköpt. Nu kan inte ens Italpetroli stå emot alla rykten som stryper all annan rapportering kring klubben. Soros nämns, men också en arab med fet plånbok har gett sig in i leken. Det ryktas om det dubbla budet från The Prince of Arabia som svar på Soros påstodda bud.
Jag har länge varit skonad från att klubbarna jag följer, mer eller mindre, blivit indragna i sådana affärer. Jag har lite naivt trott att mina klubbar, stora som små (Roma, Ipswich och Blåvitt), varit bland de få kvarvarande som fortfarande inte är en marionett i någon rik mans perverst bortskämda värld av leksaker. Så som de amerikanska medieföretagen säger om kritiken som riktas mot dem för ensidig rapportering från alla amerikanska krig runt om i världen, likadant har jag gått runt i min icke-marionett dröm. "Man ser och hör vad man vill se och höra". Jag har enbart velat se på när de idrottsliga händelserna äger rum. Att det köps spelare för fantasisummor har jag bara förknippat med det som sker på planen. Allt annat har jag stött åt sidan, in i mörka rum så långt det bara går. Jag ser bara det jag vill se och jag hör bara det jag vill höra. Men nu är det ett faktum, en kort kort tidsfråga innan Roma blir antingen arabiskt eller amerikanskt. En del av Dubai eller en del av en fettdrypande drive through.

Den eviga och stolte Romanistan Marcus Birro skriver att vårat lag må hora och visa sitt sköte till både höger och vänster (som alla stora lag gör), men att det oavsett vem som betalar vår kärleks kläder inte kommer besitta makten och klubbens hjärta. Det tillhör oss hängivna. Vi som ligger sömnlösa och tänker på straffmissar, spelsystem och eventuella spelarköp under sommaren som kommer inom kort... Det är vi hängivna som med flaggor och röst i Antonello Vendittis underbara Roma, Roma, Roma-hymn som står för passionen, kärleken, hjärtat och därigenom också makten i klubben. Oavsett om familjen Sensi fortsätter, en amerikansk überkapitalist eller en oljeschejk med pilotbrillor tar över så är det bara alltså bara av ett symboliskt värde.

Är det nu så eller är det hela en ren fråga om överlevnad?
Att alla vi som älskar bortser från en massa faktorer vi inte vill ta i för att få fortsätta älska ovillkorligt?
Jag tror att jag kan se det från två sätt. Det är inte speciellt kul eftersom det gör mig velig, och som i relation till damer, osäker men samtidigt tveklöst älskande. Hundra procentigt satsande i både relationen som sådan men också i det faktum att det ska bli så bra som det egentligen bara kan bli i mitt huvud. Orolig blir jag för att det då och då går upp för mig att det bara är i mitt huvud som allt är så bra. Genomtänkt och perfekt. Men satsande är jag samtidigt för att komma så pass nära min ständiga dagdröm om det, för mig, perfekta att jag kan komma att kunna leva med en verklig men förenklad version av dagdrömmen.

Visst kan man se det som en ren fråga om överlevnad. En slags positivism som blir en lögn för att överleva och fortsätta sitt dedicerade kärleksliv. Men för att faktiskt slå vakt om både positivismen och innehållet i den så är det myllret, the multitude, som får mig att hoppas och tro på att det är vi som enkla men ack så hängivna som på läktarna och på forum kan förändra mer än vad vi i stundens hetta kanske är medvetna om. Det ska jag aldrig glömma, den makten och förändringen.

Nu efter timmar av ett psykkrig mellan positiva och negativa tankar inom mig har jag nog mer eller mindre släppt tänket på en scudetto. Det är över. Känns då också rätt skönt att det är just då som Tottis skada kommer. Missförstå mig rätt, jag vill aldrig min kärleks största frontfigur något illa, men nu när kampen om liga guldet en gång för alla är över så känns det ändå rätt lugnt att Totti får ta den tid han behöver för att läka utan att känna någon större press. Jag hävdar nämligen att er pupones säsong förstördes och avslutades redan den 23/10 2007. Sporting Lissbon hemma, Totti ska lägga en frispark, går som så ofta på ren kraft. En grönvit rusar och kastar sig och sträcker upp ett ben och doppar mot Tottis kanon. Kaptenen med all sin kraft dunkar rakt in i en rad ståldobbar. Han går sönder...

Sedan dess har det varit en kamp mot klockan för att hinna tillbaka till en viktig match där eller en annan viktig match här. Totti har velat för mycket, inte velat lyssna på sin egen kropp. Nya smällar har tillkommit och har det inte varit foten har det varit ett knä eller ett lår.

Problemen har ökat lavinartat för oss alla den här säsongen. Du och jag Totti, du och jag.
Nu kör vi rehab sida vid sida. Du och Jag Totti, du och jag.

Inledningen på filmen "Zizek!"

Jag fick tidigare idag ett sms av min vän Simon. "I Yemenskiljde sig en 8-åring från en 28-åring. På Bromma flygplats försökte 9 aktivister hindra utvisning av en man till Eritrea, en utvisning som fördöms av FN. I samband med hindrandet uppehölls även Maud Olofsson från att lyfta. 28 strejkvakter från SAC Malmö kommer åtalas för ohörsamhet, trots att blockader är grundlagsskyddade. OS-facklan byter väg pga dålit väder. Det är en stor värld vi lever i."
Jag kunde inte ha sagt det mycket bättre själv...
Det är sannerligen en stor värld vi lever i...

Berlusconi är omvald. Den 71-årige mannen som genomgått en massa  plastikkirurgi hit och dit för att behålla sitt fixerade leende. Han säger att Totti är dum i huvudet som röster åt vänster istället för på den opererade mediemogulen. Precis den bild man har och ska ha av Silvio Berlusconi. Alla som inte är som ledaren är dumma i huvudet. Det skulle inte förvåna mig det minsta om nu Italien blir ännu mer mediacentraliserat kring Berlusconi... Lite böter hit och dit för hans tv-bolag lär ju inte stoppa honom direkt.

Men jag blir samtidigt glad av att få höra att Totti går ut med hans politiska ställning och föregår med gott exempel. Det värmer extra att få veta att hans hjärta också sitter till vänster.

Och apprå på Totti så har det blåssat upp ett krig mellan Roma och inter. Efter Tottis raseriutbrott mot domaren i helgens drabbning mot udinese. Den oroade Roberto Mancini, med Roma som blåslampa i arslet, går ut i tidningarna och tycker att Totti borde ha blivit utvisad för sitt uppträdande. Visst skulle han det men att Mancini har en åsikt om det och tycker att alla håller Totti bakom ryggen är ett onödigt påhopp från en osäker ledare. Bruno Conti är mannen som går till mothugg. Jag och Conti är av samma åsikt. Mancini är en svag och osäker ledare. Se bara på hur det gått för inter i Champions League. Conti poängterade även Mancinis oförmåga att samla sina trupper. Mancini får kritik från sina spelare, avgår och sedan tar tillbaka sin avgångsansökan...

Det är dags att uppdatera 2005 års banderoller med texten Rosella vattene. George dra åt helvete! George Soros är nämligen inte välkommen att köpa upp och McDonaldisera mitt Roma. Inte heller någon annan amerikan är välkommen att fördärva en klubb med fina anor sedan 1927.

Han är en av de största själv och medieutmålade världsräddarna och samtidigt en av de största kapitalisterna i världen. Enligt Forbes lista över de rikaste personerna i världen ligger herr Soros på 80:e plats. Soros är känd här i Sverige för att ha knäckt den svenska kronan, även det brittiska pundet har knäckts av finanshajen. Han besitter en otrolig makt inom finansvärlden. Moskvabörsen är ännu ett exempel då den sjönk kraftigt när det ryktades om att Soros skulle sälja ut. De senare åren har han fått en finare framtoning då han inte bara är finanshaj utan också en välgörare som propagerar för en bättre världsordning. En ordning där marknadens roll ska begränsas. Han vill inte se det globala kapitalistiska systemet förstöra sig självt. Han berikar sig med ena handen och ger astronomiska allmosor med den andra som Zizek sagt om terrorismens siamesiska tvilling.

Men Soros kan komma att ta sig vatten över sitt ålderstigna huvud då han ger sig in i kampen om att köpa upp Associazione Sportiva Roma. Ty Roma handlar inte om pengar. Roma handlar om kärlek, passion, familj och Rom. Romas ägare Franco Sensi och hans bolag Compagnia Italpetroli S.p.A. har majoriteten av AS Roma S.p.A. med 64,3%. Familjen Sensi har varit i presidentsätet sedan 1993, i 15 år nu. Den nu 82-åriga Franco lämnade 2004 över till den oprövade dottern Rosella som motarbetad av de flesta till slut fick Roma på benen och resten är en fortlöpande framgångssaga. Soros chans att ta över en klubb med stort anseende och status ligger i den ackumulerade skuld som Italpetroli innehar. Men det är värt att poängtera att skulden som Roma hade (uppgick till mer än 2 miljarder svenska kronor) förvandlats till positiva tal på bara några år genom en familjär framtidsstrategi.

Jag ställer mig i samma fålla som Henrik Politis på svenska fans tillhör. Jag är honom evigt tacksam för den artikel om amerikanska ägare han publicerade tidigare i veckan. Jag är hellre fattig med hjärta än rik utan själ. Jag vill inte riskera att mitt fina Roma förlorar sitt hjärta och själ och blir en italiensk upplaga av Panos Ljungskile eller ett föraktat Chelski.

Roma coach Luciano Spalletti insists his team are the equal of Manchester United, despite last night's 2-0 defeat at home.          

Cristiano Ronaldo and Wayne Rooney grabbed the goals for the visitors, but Spalletti declared afterwards: "If you look at the result they are certainly of a different class, but if you watch the game then that is not the case.

"The only thing I really didn't like was the way we conceded the second goal and after that the lads lost faith in their own abilities and chances of turning this around.

"In my view, we played the way we had to. We certainly deserved more, especially in the opening 20 minutes of the second half.

"We had some great chances with Christian Panucci and Mirko Vucinic, yet when the cross came in for United they made the most of it. I believe the result is very harsh on Roma."

He continued: "It is United's work rate and willingness of every player to sacrifice themselves for the defensive movement that makes the difference. They maintain a balance between coming back to defend and leaving space to run forward without getting tired.

"They have great stamina and individual talent, although I must point out tonight they were rather fortunate. The talent is there, but so is the luck!

"I said in the Press Conference yesterday that people always maintain Italian clubs play defensive and on the counter, so in that case Manchester United are the most Italian team I know!

"I've seen at least 10 of their games and they always play like this. They sit back, soak up pressure, clam up in midfield - which unfortunately we allowed them to do and play between the lines - and then break forward on the counter.

"We played our game and did what we had do, although obviously the team got depressed when United scored with their first foray into the penalty area.

"We were unlucky on a few occasions and consequently must accept the situation and try to turn it around."

The 2-0 home defeat in the first leg is a damning result, especially as last season Roma lost 7-1 at Old Trafford.

"Admittedly it's very difficult, but we must not make the mistake of assuming we are already out. After all, we have scored two goals in places like Lyon and Madrid," noted Spalletti.

"When United took the lead we tried to push 10 metres further forward and we did put them under pressure, but couldn't take our chances.

"I was very unhappy with the last 10 minutes, when we were very disconnected and sent out the wrong message. I never want to see that approach again."

 

-tribalfootball.com - April 01, 2008

Som vi stod upp, som vi försökte, som vi kämpade. Tre stora viktiga nyckelspelare borta men alla höjde sig minst ett snäpp och alla visste vad som skulle göras. 0-1 är inte mycket att orda om, 2-0 kommer så viktigt för man utd. Roma kör över engelsmännen från första början i andra halvlek utan att riktigt få till sista avgörandet mot mål. Luften går ur Roma som jobbade kopiöst. En eloge till oss alla Romanistas. Jag skulle vilja hylla alla spelare var för sig utan att göra någon slags lista och bunta ihop dem. Jag är stolt över mitt kära eviga Roma.

Nu är det en bortamatch kvar, 2-0 att hämta in. Totti, Perrotta och Juan tillbaka. Kan bli intressant, men utan att vara negativ överhuvudtaget så tror jag det blir för svårt. Det är bara att bryta ihop och komma igen...
Jag står upp, applåderar och bugar inför en jätte kämpa insats!

SEMPRE CON VOI!