core de sta città

Inatt blev Philippe Mexes familj uttsatta för terror under några timmar. Det var när familjen, fru Carla, sonen Enzo, dottern Eva och Phillipe, skulle hem från ett restaurangbesök som två beväpnade män konfronterade Phillipe och kapade hans bil. Det traumatiska var inte själva bilen utan att tvååriga Eva var kvar i bilen sovandes. En frenetisk polisjakt inleddes direkt och efter ett par långa hemska timmar kunde till slut familjen återförenas. Eva var enligt uppgifter oskadd och det är väl också huvudsaken även om denna traumatiska upplevelse lär sitta i ett tag. Alla mina omsorgsfulla tankar går till familjen Mexes.

Roma sägs ha lagt ett skyhelvetesbud på 19 miljoner € på mutu för att fylla luckan och skapa lite spets i truppen efter mancinis flykt. Nu har jag läst (http://www.calciomercato.it/dettaglioNewsCategoria.asp?hdnIdCategoria=2&hdnId=20076&hdnCommenti=1) att juventus kan komma att acceptera bud på trezeguet. Buden ska ligga kring 20-25 miljoner € och göra det möjligt för juventus att köpa in spelare som jan-klas huntelaar. När det ändå snackas spetskompetens och enorma bud så för fan Pradé, punga ut med en miljon € till och få mig att stava trezeguet med stort T! Vucinic kan spela på kanten, det tycker jag han har bevisat. Så kan även Riise om det vill sig illa. Jag håller mina tummar på min fina dagdröm och drömmer mig bort i en målskytt av yttersta rang!

FORZA!

Ibland blir jag helt förkrossad, ibland känner jag mig tom, över alla dopningsavslöjanden i alla sporter. Inte minst cykelsporten som så frenetiskt jobbar med anti-dopningsprogram. Där av alla dessa avslöjanden också.. Men i vissa fall blir jag glad, skadeglad, över dopningsnyheter. När det gäller det patriotiska och vinnarmentalitetens högkvarter usa (ja, med små små bokstäver) så glädjer det mig otroligt när det kommer fram att det finns sprickor i fasaden. Nu senast läste jag om nån simmare vid namn Jessica Hardy hade åkt dit. Damen skulle till OS och plaska, men så blir inte fallet. Ha-ha!

Skadeglädje och usa-förakt gör denna historia en gladnyhet för mig. Nu får jag nämligen de flesta över på min sida. Nu kan vi alla stå och se ner med förakt mot en amerikansk elitmänniska som skulle(!) åka till ett olympiskt spel, som är bland det största av allt i usa, och stå upp för sitt land... Sätt på er era föraktglasögon and let's go!

Min första fråga. Hur tar man sig snabbast och billigast från Calmare till Rom?! Min andra fråga. Någon som har en lägenhet i Kalmar som ska hyras ut?! Min tredje fråga. Blir jag smålänning nu? Min fjärde och sista fråga. Vad kostar bortabiljett till kalmar ff - IFK GÖTEBORG?!

Nu kan jag inte hålla mig längre. Hade bestämt mig för att låta bli att skriva några rader om FRA-lagen och det borgerliga populist "oj-jag-skulle-ju-ha-stått-på-mig-och-tjänat-mina-väljare-istället-för-partiet-velandet". Men nu står jag inte ut längre. Om nu så många borgerliga riksdagspolitiker tycker illa om den nya "misstänk varenda jävel-lagen" att de gör ett nätverk för att stoppa den samma, är det bara jag eller är det ett faktum att det är lite lustigt att inte mer än någon enstaka röstade emot vad partipiskan ville? Den ytterst överlägsne, översittande och dryge Reinfeldt kommer aldrig kunna vara emot denna lag. Han är dels rädd för folket, men också har han en stlthet som är för stor för att kunna svälja. Skandalerna har varit för många för att denna borgarstropp ska kunna medge ännu ett fel. De andra partiledarna håller Reinfeldt försiktigt men krampaktigt i rockärmen. De vågar inte säga emot den störste av dem alla. Istället slår de kanske ännu hårdare med partipiskan för att rätta alla i sina egna led. För att bevisa för Reinfeldt att "vi har koll på våra så säg vad du vill att vi ska göra nu Fredrik!".

Hyckleri, populism, brist på eftertanke, rädsla för sitt eget folk, ska jag fortsätta?

Avslutar med det bästa blogginlägget av dom alla i ämnet. Från CKRM (cykelklubbenrodamollan.blogspot.com / Cykelklubben Röda Möllan)

"Lagen om ”Låt-oss-skydda-demokratin-genom-att-avskaffa-den, låt-oss-massavlyssna-ALLA!”, fick mig att fundera på om det kan vara så att man på radioavlyssningscentralen på Gotland inte haft ett jota att göra på många år. Och så tänkte jag att för fan, ge dem nått att bita i på riktigt. Därför uppmanar jag alla att i ämnesrutan alltid skriva ”terror”, ”Usama”, ”bomb” eller liknande varje gång ett mejl går iväg … /C"

Maik Franz, ja hans namn stavar jag faktiskt med stora bokstäver trots att han inte är Romanista. Inte vad jag känner till ialla fall. Men denna tysk, lagkapten för karlsruhe, har i en intervju med det stora fotbollsmagasinet Kicker sagt att han ska skänka 500€ till välgörenhet för varje gult kort han får under kommande säsong. Förra året åkte Franz på inte mindre än 9 gula kort och blev ofta kritiserad för sin hårdförda spelstil. Den del av mig som är tysk sträcker lite extra på sig stolt och förkunnar för omvärlden att tyskar har moral och empati. Titta bara på Mario Gomez (ja, även han stavas med stora bokstäver.) som istället för vanlig militärtjänst valde vapenfritjänst och ett arbete med handikappade. Det är skönt att det är två stora tyska namn som visar vägen...

Jag tror att jag har för avsikt att skriva en eller kanske till och med flera rader än så här varje gång jag sätter mig vid en dator med det underbara tillägget, internet. Ni vet, den där flugan som bara kommer att flyga förbi. Jag menar, som världens bästa kommunikationsminister Ines Uusmann (eller en rubriksättare på svenskan), vem vill och har ork att ägna så mycket tid på att sitta och "surfa"? För tid, det tar det. Det ska gudarna veta. Den tiden både har jag och lägger jag på att tomt stirra in i en LG-dataskärm. Jag kollar fort igenom måstena. Alltid i samma tur och ordning. Newsnow-Roma, Gmail och DN. Sedan frågar jag mig själv på vilket humör jag är och dagens tema på flugan internet bestäms. Nu ligger cykelsidor mig varmt om hjärtat. Så eftr DNuppdateringen är det antingen fixedgeargallery.com eller fixedgear.se som gäller.

Men ändå så sällan hittar jag något att kasta lasso om och anamma. Skriva ett par rader om. Näe, mysteriet kräver en ensamstående grå och bitter Frost eller möjligtvis en akademisk Morse, för jag får fan inte någon rätsida på det hela...
En brottsutredning bör tillsättas. Jag lovar att inta rollen som Frost, för jag är nog mer bitter och grå än akademisk, och tänka igenom varför jag har ett så tråkigt och smalt liv att jag inte kan förmå mig själv att skriva några rader här titt som tätt...

KÖPES: CRESCENT VÄRLDSMÄSTARCYKELN (RACER)
Jag är ute efter en gammal sliten orange crescent världsmästarcykel, en racer.
Inget fastsvetsatlås tack! Jag betalar upp till 800:- för den om den ser bra ut!

CHECKLIST:
*ORANGE
*CRESCENT
*INGET FASTSVETSAT LÅS

HAR DU ELLER NÅGON DU KÄNNER EN SÅDAN SOM STÅR OCH SKRÄPAR?
MAILA på [email protected]
Snabba affärer, snabba pengar!


eller

Så blev det äntligen klart. mancini stavas numera med ett litet m. Såpan mancini är slut. Ialla fall i den utsträckning att jag inte kommer bry mig det minsta om den mannen i framtiden. Han gjorde mycket fint i Roma, men efter allt detta jävla trassel han varit orsak till sedan han kom på att han var en golddigger är han inte det minsta bättre än chivu... Jag önskar honom all olycka i inter-merda och hoppas både han och inter åker ur. Bitter? Nej, förbannad på avsaknaden av inställning och hjärta...

Men fina pengar blev det, 10,3 miljoner £ har jag läst...och ingen spelare i utbyte. Skönt.

Som sagt, jag önskar honom all olycka i inter-merda och hoppas både han och inter åker ur...

poulsen är på väg till juventus. När det kom ut att en sådan affär var på gång började fansen att föra högljuda demonsrationer för att stoppa en sådan affär. Totti som blev avstängd i EM 2004 efter en spottloska på poulsen var anledningen. Inte nog med due-due, det är poulsen som är påväg till Italien. Så stor är Totti. T om hos juventus-fansen.

Totti har precis börjat träna med boll, skönt som fan.


Ge oss de pengarna vi vill ha för (M)mancini så han kan dra åt helvete... Inga spelare, bara pengar. Jag vill ha roman pavlyuchenko... http://www.goal.com/en/Articolo.aspx?ContenutoId=769219

Vem hade klarat av att ta över efter Marcelo Lippis överraskande VM-guld utan att bli sparkad efter en straffläggning i EMs slutspel? Jag har precis läst att Donadoni har fått sparken. Det blir offentligt imorgon skriver flera tidningars nätupplagor.

En match som den mot spanien var inte bra, ur italienska ögon sett. Ett ängsligt och för försiktigt Italien hade tur att det blev straffläggning. Två dåliga straffar, en av min kära Danielle och en av min favorit till vänsterkanten närmsta säsongerna, di natale, gjorde att Italien åkte ur EM. Mycket kunde ha gjorts annorlunda, även innan spanien. Men det är bara media som har rätt att vara efterkloka. Det är en jävligt feg handlling av det Italienska fotbolls förbundet att inte stå bakom sin utvalde man. Jag föraktar varenda maffiastinkande kostymnisse i förbundetsledning. Den man som dem gav förtroende fram till VM 2010 i Sydafrika precis innan EM fick gå. Hängde Donadoni så löst? Var det ett så stort misslyckande att ta sig vidare från dödensgrupp? Att åka ut på straffar, var det mer än ett lotteri? Tydligen är svaret på alla dessa frågor.

Visst ska förväntningarna vara höga på ett Italien, både på spelare och på ledare. Visst ska ambitionsnivån hållas lika högt som huvudena efter att man utnämts till världens bästa. Men det där huvudet kan behöva hållas undan solen lite då och då. Solsting är jobbigt. För att slippa undan det ska man hålla huvudet kallt och inte titta allt för mycket bakåt, se framåt och det med sansad och rimlig målsättning...

Till skillnad mot svensk fotboll (läs lagrell!), som inte kan se och förstå när det är dags att göra en generationsväxling även i ledarstaben, gör Italien det alldeles för snabbt. Donadoni tog sitt landslag till slutspel, visst det satt hårt inne men Italien hamnade i EM. De tog sig ur "dödens grupp" och åkte ut på straffar i kvartsfinal. Det är inte lika stort som ett VM-guld men det hade inte ett EM-guld heller varit. Jag förstår att hela Italien hade förväntat sig något mer än en kvartsfinal, men att låta ett huvud rulla är alldeles för tidigt och alldeles för fegt.

Då var det ett faktum. John Arne Riise stavas nu med stora bokstäver. Han är en av oss. Glöm all kritik jag haft mot honom. "Always look on the bright side of life" som Eric Idle sjöng på korset. 347 matcher i liverpool ska man inte ta lätt på. Det är en väldig rutin, 27 år är heller inte allt för gammalt ändå. Det skönaste är nog ändå, nu när han ändå är en gulröd, att han inte är jättedyr. Knappa 4 miljoner euro med risk att bli lite mer beroende på antalet matcher han spelar.


Så då är årets transferbudget nere i 16 milj. euro. Men det är den bara i några timmar eller möjligtvis några få dagar. Allt talar för att Mancini nu kommer skriva på för inter och därmed stavas med ytterst små bokstäver. Prislappen sägs vara på mellan 13-15 miljoner euro. Jag har läst ryckten om att guardiola ska ha lagt sig i affären krin Mancini och detta hoppas jag kan trissa upp priset en aning. Hade dessutom varit skönt att slippa Mancini i Serie A.

Andra spelare ut? Guily hoppas jag skriver på för fina, anrika, 70-talist klubben Paris Saint-Germain. Han var en floppvärvning som alla förväntade sig mer av. Han är gammal och tjänar mycket, låt då PSG köpa honom och ta in två nya mittfältare. kranjcar och di natale ligger mig varmt om hjärtat... Ferrari försvinner vilket måste betyda att antingen Andreolli får chansen som tredjeback eller att en back köps in för att öka konkurrensen mellan mittbackarna. Esposito hade jag hoppats på, men fick väldigt lite speltid och kanske inte håller Romaklass, bort med honom.

Anfallet behöver mer konkurrenskraft och där hoppas jag på underverk av Spaletti. In med güiza eller luis fabiano. Två spelare som Roma uppvaktat och rykten har florerat kring Roma och dem en längre tid. 12 milj. euro för luis fabiano är inte farligt, lönen kanske dock kan bli bättre i annan klubb..

Jag älskar silly season...spekulationer hit och dit.

By the way så borde alla Romanisis bege sig till London den 10.e augusti för att se tottenham - Roma...
Det är ju ändå i "närheten"...

Daniele Pradè säger till Corriere dello Sport att ingen bytesaffär med inter är aktuell angående Mancini. Pradè poängterar att pengar är det enda som godtas för att Roma själva ska kunna välja spelare och spelartyp, Suazo är alltså inte den typ av spelare Spaletti & co är ute efter. Skönt. Sluta att göra bytesaffärer med en liten pengaklick som grädde på moset, Pradè visar att Roma har, och vill fortsätta ha, en genomtänkt framtid. En framtid som man själv skapar.

20 miljoner euro i transfer pengar, plus de pengar Mancini säljs för. Det är ok. Soros kommer nog försöka köpa Roma nästa säsong istället. Jag rycker på axlarna och säger ce la vie. Just nu känns det bra med 20 miljoner, dyra interna affärer med Daniele, Alberto och Mirko. Roma è Roma. Vänsterback hoppas jag på Mathieu, yngre än den Spaletti gett positiva ordalag i media, riise. Kan riise ge oss "någonting extra"? Han är gammal, möjligtivs billig efter den dåliga säsong han haft i england. Men är det en genomtänkt framtid? riise?

Anfallare har jag ingen direkt önskan på, ingen crespo ialla fall. Han har inte bara spelat i de värsta lagen, lazio och inter, han är gammal som gatan... Men ryckten och åter ryckten. Vad ska man säga?

Ce la vie. 

Jag är inne i en såndär period tror jag där jag vill tillbaka till någon av mina bästa somrar. De två senaste, eller den där jätte varma sommaren 1994 på landet utanför Valdermarsvik, Liedholms gamla byggd. Men det har gått uppför mig att det inte går att upprepa någon av dessa somrar. Jag tror knappt det kan bli någon ens i närheten av de där tre favoritsomrarna. Allt är bara en kärlekskrank, upphausad, glorifierad bild av hur jävla bra jag mådde. Hur lite bekymmer jag egenligen hade. Alla runt omkring. Nu finns ingen där.
Familjen från -94 är sedan länge bara en ruin och en separerad fåraflock.
De två senaste sommarnas solstråle är utbytt mot ett efterhängset åsk- och mörkt regnmoln som förföljer mig, knackar mig på axeln och säger hånfullt, frys i din förbannade ensamhet din jävel ha-ha-ha!


Just nu, i skrivandets stund så är jag rätt ointresserad av fotbollen, räddningen sedan den 24:e september 2007... Mitt hjärta, Roma, är på semester. Inte hos mig. Allt jag hör handlar om Soros och hans köpa eller inte köpa. Jag orkar inte bry mig. Antingen förblir vi det Roma jag föll för, eller så blir vi ett konkurrenskraftigt Roma som ska vinna titlar. Men nu, bara suckar och axelryckningar. Inte ens Roma kan rädda mig från den här känslan av att vara ofullborad och tom.

Snart börjar den hektiska jobb-perioden igen. Jobba, hem till ensamma sängen för att tvinga mig att sova istället för att tänka. Sova för att kunna tänka klart när jag ska jobba. Inte när jag ska sova. Tankarna är nog fortfarande kvar när då var då, medan mitt övriga jag på något jävligt lustigt vänster är här i nuet. Här där jag fryser i regn och rusk.

Jag tycker inte synd om mig, jag är bortom all självömkan. Jag har insett att det varken blir bättre eller sämre av sånt. Jag tycker synd om andra istället. Alla mina kära vänner som fått sin fåraflock uppdelad mellan himmel och jord. Jag har alltid önskat er så mycket mer. Min gamla vän som ser så ensammen ut när jag väl ser honom, han med sin mamma och mormor. Alla lokalkändisar som blivit snackisar pga något livsöde av något slag. Min pappa för att jag fortfarande lånar en peng lite då och då, trots att jag är 24 och har jobb och mitt eget liv. Jag tycker synd om Sevillas Puerta som plötsligt dör 22 år gammal. Hans fru som var gravid i åttonde månaden. Min empati är nog större än hela jag just nu. Jag tycker synd om folk. Jag vill att alla ska få nå tillbaka till de där tiderna och stunderna när allt var så jävla bra. De där stunderna som väger upp all skit, hur jävligt det än må vara.
Är det så jävla mycket begärt?

Det känns så bra. Bättre avslutning på säsongen kunde det knappt bli. Ett spelsuget Roma vann rättvist cupfinalen mot inter. inter vann bara en match det här året mot oss. Vi vann två och skulle om någon annan än rosetti hade dömt i Milano haft en till vinst... Men jag är inte bitter som en viss Robert "Tony" Gustafsson sagt. Nej, det är jag faktiskt inte. Jag är otroligt stolt. Den bästa säsongen någonsin om man ser till mängden poäng. Vi var väldigt nära att knäppa inter på näsan och sno scudetton också, men inter vann. Vi förlorade inte. inter vann. Vi visade kurage genom att bevisa att vi är ett bättre lag med ett så mycket större hjärta och en mycket vackrare spelstil. Sådant belönar sig i slutändan. De senaste åren har det varit strider mellan Roma och inter. Årets vinster mot inter har varit väldigt prestigefyllda. Båda har varit finaler. Båda har inneburit guld. Vi vann två titlar och utöver det gjorde vi den bästa säsongen någonsin. Champions League mot manchester united var ett fall framåt. Även där alltså ett positivt tecekn att ta med sig in i framtiden. Framtiden är våran. Frågan är väl bara vad det blir för typ av framtid. En framtid som den vi varit inne i den senaste tiden, underdog-storlaget med mindre kapital, eller Soros-framtid med ett större kapital och förmåga att förstärka laget för att kunna utmana ännu mer, ta en trippel eller en fyrling månne?

Forza grande Roma, jag är evigt tacksam för detta året. Utan Roma hade jag verkligen gått under. Men det gjorde varken jag eller mitt fina gulröda gäng...

Det är nu bevisat. Journalisters oro och rädsla över att inte kontrollera den ställning som "expert" och den skara som alltid kommer med det senaste nytt. Det är Jennifer Wegerup som gör bort sig i kobraredaktionens fotbollskväll. Detta genom att hävda att det är stor skillnad på fans och journalister när det gäller rapportering kring klubbarna. Wegerup hävdar att fans inte vågar kritisera klubbar för att detta skadar klubben i deras hjärta. Något av ett dilemma som journalister inte ska ställas inför. Problemet är välkänt och allt annat än nytt. En journalist ser sig själv som sanningen och ser då också bara den sanningen som journalistiken ska stå för och framföra. Men jag har svårt att tro på någon definitiv sanning, vad det än gäller. Journalistiken är allt annat än ett undantag. Är det något som hela tiden måste granskas och ifrågasättas är det journalistiken då den utger sig för att vara en länk mellan vad som händer och massan. Att bara utge sig för att vara en viktig länk i ett samhälle utan att ifrågasätta sig själv är farligt. Objektivitet existerar inte, det är inte många journalister som inte valt inriktning av eget intresse. Sedan finns det objektivitet i olika grader. Carlo Zampa är ett bra exempel på detta genom hans arbete kring Roma. När fotbollskväll följer honom under 1-1 matchen mot livorno hemma på Olimpico syns klart och tydligt hur förkrossad Carlo blir när Romas effektivitet uteblir.
Åter till Wegerup. Problemet är att Wegerup inte erkänner att hon och hennes kollegor inte kommer med så mycket mer djupgående kritik än vad fansen gör. Sportjournalister är väldigt beroende av att hålla sig väl med spelare, ledare och klubbar. Det är bara att se på vad Zlatan och svenska journalister har haft för relationer genom åren. Fans har i många avseenden en annan ställning då klubben är beroende av dem. Jag köper genom det inte hennes argument om att fans inte skulle kritisera sin egen klubb för att det kan komma att skada den. Kritiserar man en klubb gör man det för att det är något som är fel. Är det några som vill rätta till fel och problem i en klubb så är det dem som brinner för klubben, klubbens själ, fansen. Vad Wegerup gör är att hon framställer sig själv, med sina akademiska studier som bevis, som en expert. Det är just det som är rädslan också. Att förlora den titeln som expert, då det är ett yrke att hålla koll på klubbar, matcher och spelare, till en hängiven massa som brinner för en klubb och blir experter på ett litet område. Att hela tiden utnämnas av morgonsoffor som expert men ändå alltid vara numer två när det gäller kunskap om det man jobbar med känns uppenbarligen väldigt frustrerande för vissa...

I min värld får man vara hur naiv som helst. Det är så vacker och fint att vara naiv. Genom att vara naiv så fortsätter drömmar och utopier existera. Det är viktigare än någonsin nu när vi blir tvingade göra fler och fler val vi egentligen inte ens ville ställas inför.

Jag blev redan nu, innan någonting är klart, väldigt positivt överraskad över att läsa att Soros besitter kunskap. Han vill att den gode världsmästaren Marcello Lippi ska fungera som en general manager över Spalletti. Jag blir mycket dagdrömsparalyserad av en sån nyhet. Tänk... Lippi och Spalletti, oj oj oj. Jag menar, då är det ju knappast troligt att Soros lägger sig i mer än att tillsätta just Lippi. Jag må vara förbannat naiv nu, men så är det.

Spalletti och Lippi!

Utan att ha följt hockey på bra många år nu så är det värt att idag skänka Mikael Renberg en tanke.
När det var inne med hockeybilder på låg- och mellanstadiet var det Mikael Renberg som fick mig att börja heja på Philadelphia Flyers. När han senare återvände hem till Sverige och började spela i Luleå var lyckan total. Att han av många inbitna Luleåfans ses som en judas kan jag faktiskt inte förstå. Hela Luleå och Norrland lovades en satsning, den satsningen skulle leda till SM-guld nu vilket år som helst. Renberg som var en av elitseriens bästa spelare ville se denna satsning samtidigt som en rimlig lön baserad på hans roll skulle betalas ut varje månad. Ingenting hände.
Micke som flyttat hem för att få vara nära sin dotter, och som dessutom en tid arbetade extra på ett dagis i Piteå, väljer då det närmaste alternativet för att fortsätta sitt arbete på hög nivå. Skellefteå på frammarch blev det. Det är svårt att svälja, det kan jag fortfarande förstå, men min förståelse för #19 är så mycket större, både som spelare och som människa. Tack för allt du gjort i Luleå och Philadelphia Micke, jag låtsades ofta att jag var du när jag spelade inlineshockey med min bror...