core de sta città

När jag var 13-14 år fick jag nys om hur man lätt kunde tjäna lite pengar, bara på att sitta vid datorn och inte göra mycket mer än det man redan gjorde. Att låta ett banner-program visa reklam längst ner i datafönstret och ett klick i timmen skulle kunna ge mig guld och gröna skogar. I en månad var jag besatt av mitt "jobb" och fick t om min pappa att spela spel med mig på någon av dessa framklickade sidor, vilket skulle ge mig ännu fler dollar och cent. Jag försökte på alla sätt och vis få några extra mynt i min internetplånbok som till sommaren skulle bli en check att hämta ut på banken. Både mamma och pappa lät mig hållas och log bara åt mig när jag entusiastiskt berättade om mina första riktigt egna tjänade pengar. Jag hoppas och vill tro att det förstod att det bara skulle hålla en månad eller två och rinna ut i sanden, och att de egentligen bara uppmuntra mig till att känna mig vuxen och stor med egna pengar. För det var nog det jag ville åt, att få känna mig egen och vuxen. Kunna klara mig på egen hand. När den där våren blev höst och jag hade tjänat ihop min första sommarjobbslön på fyra tusen köpte jag en jacka och alla bob hund skivor. Någon luvtröja tror jag bestämt det blev också. Jackan och skivorna använder jag fortfarande lite då och då. Nu är jag tydligen vuxen, bor själv och tjänar nästan ihop fyra tusen på en vecka. Men jag är inte alls lika entusiastisk längre. Nu mera är det bara vardag. Pengar. Jag tror inte jag var ute efter att känna mig duktig, ville bara ha mina egna pengar som jag själv hade förtjänat. Det är någonting med den här historian som jag längtar tillbaka till. Vad det är vet jag inte riktigt men att få vara så förväntansfull och bara få ett leende som respons på det hela är underbart. Det handlar nog om en känsla och sinnesstämmning som är onåbar och också väldigt långt borta.

Roma kommer bli uppköpt. Nu kan inte ens Italpetroli stå emot alla rykten som stryper all annan rapportering kring klubben. Soros nämns, men också en arab med fet plånbok har gett sig in i leken. Det ryktas om det dubbla budet från The Prince of Arabia som svar på Soros påstodda bud.
Jag har länge varit skonad från att klubbarna jag följer, mer eller mindre, blivit indragna i sådana affärer. Jag har lite naivt trott att mina klubbar, stora som små (Roma, Ipswich och Blåvitt), varit bland de få kvarvarande som fortfarande inte är en marionett i någon rik mans perverst bortskämda värld av leksaker. Så som de amerikanska medieföretagen säger om kritiken som riktas mot dem för ensidig rapportering från alla amerikanska krig runt om i världen, likadant har jag gått runt i min icke-marionett dröm. "Man ser och hör vad man vill se och höra". Jag har enbart velat se på när de idrottsliga händelserna äger rum. Att det köps spelare för fantasisummor har jag bara förknippat med det som sker på planen. Allt annat har jag stött åt sidan, in i mörka rum så långt det bara går. Jag ser bara det jag vill se och jag hör bara det jag vill höra. Men nu är det ett faktum, en kort kort tidsfråga innan Roma blir antingen arabiskt eller amerikanskt. En del av Dubai eller en del av en fettdrypande drive through.

Den eviga och stolte Romanistan Marcus Birro skriver att vårat lag må hora och visa sitt sköte till både höger och vänster (som alla stora lag gör), men att det oavsett vem som betalar vår kärleks kläder inte kommer besitta makten och klubbens hjärta. Det tillhör oss hängivna. Vi som ligger sömnlösa och tänker på straffmissar, spelsystem och eventuella spelarköp under sommaren som kommer inom kort... Det är vi hängivna som med flaggor och röst i Antonello Vendittis underbara Roma, Roma, Roma-hymn som står för passionen, kärleken, hjärtat och därigenom också makten i klubben. Oavsett om familjen Sensi fortsätter, en amerikansk überkapitalist eller en oljeschejk med pilotbrillor tar över så är det bara alltså bara av ett symboliskt värde.

Är det nu så eller är det hela en ren fråga om överlevnad?
Att alla vi som älskar bortser från en massa faktorer vi inte vill ta i för att få fortsätta älska ovillkorligt?
Jag tror att jag kan se det från två sätt. Det är inte speciellt kul eftersom det gör mig velig, och som i relation till damer, osäker men samtidigt tveklöst älskande. Hundra procentigt satsande i både relationen som sådan men också i det faktum att det ska bli så bra som det egentligen bara kan bli i mitt huvud. Orolig blir jag för att det då och då går upp för mig att det bara är i mitt huvud som allt är så bra. Genomtänkt och perfekt. Men satsande är jag samtidigt för att komma så pass nära min ständiga dagdröm om det, för mig, perfekta att jag kan komma att kunna leva med en verklig men förenklad version av dagdrömmen.

Visst kan man se det som en ren fråga om överlevnad. En slags positivism som blir en lögn för att överleva och fortsätta sitt dedicerade kärleksliv. Men för att faktiskt slå vakt om både positivismen och innehållet i den så är det myllret, the multitude, som får mig att hoppas och tro på att det är vi som enkla men ack så hängivna som på läktarna och på forum kan förändra mer än vad vi i stundens hetta kanske är medvetna om. Det ska jag aldrig glömma, den makten och förändringen.

Nu efter timmar av ett psykkrig mellan positiva och negativa tankar inom mig har jag nog mer eller mindre släppt tänket på en scudetto. Det är över. Känns då också rätt skönt att det är just då som Tottis skada kommer. Missförstå mig rätt, jag vill aldrig min kärleks största frontfigur något illa, men nu när kampen om liga guldet en gång för alla är över så känns det ändå rätt lugnt att Totti får ta den tid han behöver för att läka utan att känna någon större press. Jag hävdar nämligen att er pupones säsong förstördes och avslutades redan den 23/10 2007. Sporting Lissbon hemma, Totti ska lägga en frispark, går som så ofta på ren kraft. En grönvit rusar och kastar sig och sträcker upp ett ben och doppar mot Tottis kanon. Kaptenen med all sin kraft dunkar rakt in i en rad ståldobbar. Han går sönder...

Sedan dess har det varit en kamp mot klockan för att hinna tillbaka till en viktig match där eller en annan viktig match här. Totti har velat för mycket, inte velat lyssna på sin egen kropp. Nya smällar har tillkommit och har det inte varit foten har det varit ett knä eller ett lår.

Problemen har ökat lavinartat för oss alla den här säsongen. Du och jag Totti, du och jag.
Nu kör vi rehab sida vid sida. Du och Jag Totti, du och jag.

Inledningen på filmen "Zizek!"

Jag fick tidigare idag ett sms av min vän Simon. "I Yemenskiljde sig en 8-åring från en 28-åring. På Bromma flygplats försökte 9 aktivister hindra utvisning av en man till Eritrea, en utvisning som fördöms av FN. I samband med hindrandet uppehölls även Maud Olofsson från att lyfta. 28 strejkvakter från SAC Malmö kommer åtalas för ohörsamhet, trots att blockader är grundlagsskyddade. OS-facklan byter väg pga dålit väder. Det är en stor värld vi lever i."
Jag kunde inte ha sagt det mycket bättre själv...
Det är sannerligen en stor värld vi lever i...

Berlusconi är omvald. Den 71-årige mannen som genomgått en massa  plastikkirurgi hit och dit för att behålla sitt fixerade leende. Han säger att Totti är dum i huvudet som röster åt vänster istället för på den opererade mediemogulen. Precis den bild man har och ska ha av Silvio Berlusconi. Alla som inte är som ledaren är dumma i huvudet. Det skulle inte förvåna mig det minsta om nu Italien blir ännu mer mediacentraliserat kring Berlusconi... Lite böter hit och dit för hans tv-bolag lär ju inte stoppa honom direkt.

Men jag blir samtidigt glad av att få höra att Totti går ut med hans politiska ställning och föregår med gott exempel. Det värmer extra att få veta att hans hjärta också sitter till vänster.

Och apprå på Totti så har det blåssat upp ett krig mellan Roma och inter. Efter Tottis raseriutbrott mot domaren i helgens drabbning mot udinese. Den oroade Roberto Mancini, med Roma som blåslampa i arslet, går ut i tidningarna och tycker att Totti borde ha blivit utvisad för sitt uppträdande. Visst skulle han det men att Mancini har en åsikt om det och tycker att alla håller Totti bakom ryggen är ett onödigt påhopp från en osäker ledare. Bruno Conti är mannen som går till mothugg. Jag och Conti är av samma åsikt. Mancini är en svag och osäker ledare. Se bara på hur det gått för inter i Champions League. Conti poängterade även Mancinis oförmåga att samla sina trupper. Mancini får kritik från sina spelare, avgår och sedan tar tillbaka sin avgångsansökan...

Det är dags att uppdatera 2005 års banderoller med texten Rosella vattene. George dra åt helvete! George Soros är nämligen inte välkommen att köpa upp och McDonaldisera mitt Roma. Inte heller någon annan amerikan är välkommen att fördärva en klubb med fina anor sedan 1927.

Han är en av de största själv och medieutmålade världsräddarna och samtidigt en av de största kapitalisterna i världen. Enligt Forbes lista över de rikaste personerna i världen ligger herr Soros på 80:e plats. Soros är känd här i Sverige för att ha knäckt den svenska kronan, även det brittiska pundet har knäckts av finanshajen. Han besitter en otrolig makt inom finansvärlden. Moskvabörsen är ännu ett exempel då den sjönk kraftigt när det ryktades om att Soros skulle sälja ut. De senare åren har han fått en finare framtoning då han inte bara är finanshaj utan också en välgörare som propagerar för en bättre världsordning. En ordning där marknadens roll ska begränsas. Han vill inte se det globala kapitalistiska systemet förstöra sig självt. Han berikar sig med ena handen och ger astronomiska allmosor med den andra som Zizek sagt om terrorismens siamesiska tvilling.

Men Soros kan komma att ta sig vatten över sitt ålderstigna huvud då han ger sig in i kampen om att köpa upp Associazione Sportiva Roma. Ty Roma handlar inte om pengar. Roma handlar om kärlek, passion, familj och Rom. Romas ägare Franco Sensi och hans bolag Compagnia Italpetroli S.p.A. har majoriteten av AS Roma S.p.A. med 64,3%. Familjen Sensi har varit i presidentsätet sedan 1993, i 15 år nu. Den nu 82-åriga Franco lämnade 2004 över till den oprövade dottern Rosella som motarbetad av de flesta till slut fick Roma på benen och resten är en fortlöpande framgångssaga. Soros chans att ta över en klubb med stort anseende och status ligger i den ackumulerade skuld som Italpetroli innehar. Men det är värt att poängtera att skulden som Roma hade (uppgick till mer än 2 miljarder svenska kronor) förvandlats till positiva tal på bara några år genom en familjär framtidsstrategi.

Jag ställer mig i samma fålla som Henrik Politis på svenska fans tillhör. Jag är honom evigt tacksam för den artikel om amerikanska ägare han publicerade tidigare i veckan. Jag är hellre fattig med hjärta än rik utan själ. Jag vill inte riskera att mitt fina Roma förlorar sitt hjärta och själ och blir en italiensk upplaga av Panos Ljungskile eller ett föraktat Chelski.

Roma coach Luciano Spalletti insists his team are the equal of Manchester United, despite last night's 2-0 defeat at home.          

Cristiano Ronaldo and Wayne Rooney grabbed the goals for the visitors, but Spalletti declared afterwards: "If you look at the result they are certainly of a different class, but if you watch the game then that is not the case.

"The only thing I really didn't like was the way we conceded the second goal and after that the lads lost faith in their own abilities and chances of turning this around.

"In my view, we played the way we had to. We certainly deserved more, especially in the opening 20 minutes of the second half.

"We had some great chances with Christian Panucci and Mirko Vucinic, yet when the cross came in for United they made the most of it. I believe the result is very harsh on Roma."

He continued: "It is United's work rate and willingness of every player to sacrifice themselves for the defensive movement that makes the difference. They maintain a balance between coming back to defend and leaving space to run forward without getting tired.

"They have great stamina and individual talent, although I must point out tonight they were rather fortunate. The talent is there, but so is the luck!

"I said in the Press Conference yesterday that people always maintain Italian clubs play defensive and on the counter, so in that case Manchester United are the most Italian team I know!

"I've seen at least 10 of their games and they always play like this. They sit back, soak up pressure, clam up in midfield - which unfortunately we allowed them to do and play between the lines - and then break forward on the counter.

"We played our game and did what we had do, although obviously the team got depressed when United scored with their first foray into the penalty area.

"We were unlucky on a few occasions and consequently must accept the situation and try to turn it around."

The 2-0 home defeat in the first leg is a damning result, especially as last season Roma lost 7-1 at Old Trafford.

"Admittedly it's very difficult, but we must not make the mistake of assuming we are already out. After all, we have scored two goals in places like Lyon and Madrid," noted Spalletti.

"When United took the lead we tried to push 10 metres further forward and we did put them under pressure, but couldn't take our chances.

"I was very unhappy with the last 10 minutes, when we were very disconnected and sent out the wrong message. I never want to see that approach again."

 

-tribalfootball.com - April 01, 2008

Som vi stod upp, som vi försökte, som vi kämpade. Tre stora viktiga nyckelspelare borta men alla höjde sig minst ett snäpp och alla visste vad som skulle göras. 0-1 är inte mycket att orda om, 2-0 kommer så viktigt för man utd. Roma kör över engelsmännen från första början i andra halvlek utan att riktigt få till sista avgörandet mot mål. Luften går ur Roma som jobbade kopiöst. En eloge till oss alla Romanistas. Jag skulle vilja hylla alla spelare var för sig utan att göra någon slags lista och bunta ihop dem. Jag är stolt över mitt kära eviga Roma.

Nu är det en bortamatch kvar, 2-0 att hämta in. Totti, Perrotta och Juan tillbaka. Kan bli intressant, men utan att vara negativ överhuvudtaget så tror jag det blir för svårt. Det är bara att bryta ihop och komma igen...
Jag står upp, applåderar och bugar inför en jätte kämpa insats!

SEMPRE CON VOI!

Lika mycket som jag vill att Roma ska knipa viktiga tre poäng borta mot Cagliari utan att jag kan se den, lika lite vill jag höra om fd flickvänners erövringar och festande välmående. Jag förespråkar verkligen inga burkor eller "kvinnans-plats-är-i-köket-mentalitet, det är bara att jag inte vill veta. Att jag har börjat likna känslor med hjälp av fotboll och kvinnor kan tyckas vara oproportionerligt men det som, oftast, får mig att överhuvudtaget gå upp eller tänka på att gå upp på morgonen är fotboll eller kvinnor. Nu är det fotboll. Innan var det en kvinna. Jag vill inte säga att Roma är ett kärlekssubstitut, jag älskar Roma och jag har älskat några tjejer. Känslan är ofta jämförbar, men det är ändå två vilt skillda kärlekar.

Nu står jag inför ett stort samvetskval. Ska jag sitta och leta ihjäl mig efter en stream-tv, en stream-tv som jag kan sitta och försöka urskillja vad som sker i en dålig liten och få pixlad skräm eller ska jag bara strunta i det och slå bort tankarna om att jag kan påverka det minsta lilla?

Det är just i det samvetskvalet som damerna kommer in i bilden. När jag nu börjat tagit mig upp på fötter igen efter ett helvetshalvår har jag fått veta då och då om mitt ex att det är party på g. Jag har försökt att aktivera mig med saker och ting samma kväll för att inte sitta och låta huvudet mitt börja leka onda lekar med mig. Jag vill inte veta vad som kan ske. Jag mår inte bra av det. Jag har när det gäller kvinnor lärt mig att jag inte kan påverka det minsta lilla. Så nu är frågan om jag ska använda samma tillvägagångssätt när det gäller min andra kärlek, Roma.

Jag kan aldrig påverka något när det gäller Roma, möjligtvis om jag är på plats och skriker dem fram till en kämpa seger, men för det mesta är jag rätt lik en skvätt med piss i valfritt hav. Ändå sitter jag varje gång det sänds en match med Roma som ett klistrat frimärke i soffan och hoppas på ännu en vinst. Jag tror det är för att det är så mycket lättare att lugna ner sig med att se vad som händer, istället för att gå runt och inte veta ett smack om vad som händer på planen. Och där i ligger skillnaden mellan min kärlek till de elva utvalda männen och kvinnor jag håller eller har hållt varmt om hjärtat. Jag vet så väl att om det kommer en förlust, hur smärtsam den än må vara, så är det match och ny chans till vacker Spalletti-filosofi om bara några få dagar. Högst en vecka. Med kärlek, ja du! Vad fan vet man om den?

Ibland känner jag mig tom. En tung känsla. En tung tomhet, en såndär tomhet som känns i hela bröstet och i magen. Huvudet är bortkopplat sedan länge, all tankeverksamhet är avstängd och allt som känns är det tunga bröstet och trycket inne i magen. Det är svårt att komma ur ett sådant tillstånd. Svårt att bryta en sådan markant trend. Det som behövs är ofta den rena motsatsen till varför man hamnade i den sitsen från första början. En tjej som säger att hon älskar en, favoritlaget som vänder matchen trots allt och vinner. Men så ofta är det redan försent för att dagdrömmen man bär inom sig ska bli sann. Tomheten har redan infunnit sig och lagt sig som en tung matta över allt annat. En tjock och tung matta som kväver en långsamt. Dagdrömmarna är förödande, de blir som små sanningar i huvudet på mig. Jag gör alledels för mycket för att försöka göra dom till sanningar för andra och inte bara för mig. Logiskt tänkande och allt det här är som plus och minus. Jag och logiskt tänkande är som plus och minus, även om det håller på att bli mer förenade. Jag försöker tvinga mig själv att förena dom. Jag försöker frenetiskt att stoppa dagdrömmandet innan de blir sanningar. Lyckas jag förena dom med det logiska kan jag förhålla mig till tomheten på ett nytt sätt. Kanske kan de bli vänner och jobba tillsammans för en enda stor logisk sanning...

Min flickvän lämnade mig utan att jag ens ville tänka i sådana termer.
Utan att väga Stine mot en uddamåls förlust mot lazio så gav ändå gårdagens förlust en liknande magkänsla.
Scenariet jag hade målat upp i mitt huvud gick i kras och jag väcktes brutalt av att den riktiga världen bankade skiten ur mig...

Jag kan inte sova. Internet funkar för en gångs skull och jag är extremt tacksam mot en stackars sate som inte förstår hur man låser sitt nätverk. Internet gör mig nervös. Ett jävla påfund det där med internet. Informationssamhället gör mig svag. Under senaste vm-turneringen i Tyskland gjordes en forskningsstudie där det bevisades att risken för hjärtinfarkter ökade lavinartat i samband med fotbollsmatcher, främst hos män. Jag är redan nervös. 17 timmar kvar och ett par timmar ska jag väl lyckas sova innan...

Jag kan inte sova för jag är här i Linköping. Jag vill bara vara i Rom just nu. Det må vara bortamatch, men det är derby. Jag vill uppleva festen. Jag vill att mitt engagemang ska synas. Jag vill sjunga mig hes. När jag vaknar om några timmar ska jag redan då ta på mig den fina matchtröjan. Den som jag bara har på mig på derbyn och seriefinaler. Även om jag har en hel del "måsten" innan kvällen så känns det redan som om jag kommer få svårt att slå ihjäl alla timmar fram till avspark. Jag har ju redan börjat rulla tummarna och lika frenetiskt som nervöst sitta och skaka på ena benet.

Det enda som bara kommer bli värre och värre ju längre dagen lider är hjärtpulsen...
Får ha mobilen inknappad på 112 så det är är att ringa.


Amore, orgoglio, tradizione - Avanti Roma, avanti!

Ikväll smäller det, milan hemma. Jag är inte det minsta oroad, faktiskt. Spelarna har visat att det är i de stora matcherna de hör hemma. Roma blir bättre och bättre och nu när Inter halkat till rejält på ett bananskal är det upp till oss att låta dem falla medan vi fortsätter övertyga. milan och nästa match, onsdagens derby, är väl de riktigt stora tillfällena att visa både oss själva och övriga världen(!) att Roma blir bättre och bättre och att alla andra ska ta oss mer och mer på allvar.
Samtidigt som dessa stora matcher har visat på stor potential och lagmoral har övermodet slagit oss alla på käften. Livorno, Siena tänker jag främst på...
Så milan, lazio är jag inte speciellt oroad över som sagt. Det verkliga testet kommer då endast vinst är det som gäller. Resterande säsongen. empoli hemma, cagliari borta, genoa hemma, udinese borta, livorno hemma, torino hemma, sampdoria borta, atalanta hemma o sen sista matchen catania borta..

Upp till bevis även här!

Jag är livrädd. Det blev en mardrömslottning. En lottning som jag inte ens hade tänkt på för att den var så hemsk. manchester united. Jag hade bara fenerbache och shalke i huvudet, inget mer. Men nu är jag överraskad och chockerad över lottningen. Ska jag vara optimist eller ska jag såga Romas chanser pga det förflutna och uniteds överlägsna erfarenhet av europeisk fotboll?
Jag tror jag hyllar united och så får det antingen bli ett faktum efter de två mötena iår igen - united är bättre och Roma har fortfarande ett kliv upp till den absoluta toppen. ELLER så blir det en triumf, ett bevis på att Roma hela tiden växer sig starkare och starkare gentemot de andra storklubbarna.


manchester united, eller ska man säga sir Alex Ferguson?
Jag tycker nog det senare passar bättre. united är Ferguson och Ferguson är united.
Mannen har byggt upp Manchesterklubben sedan 1986 med hyr mycket titlar som helst. Jag blir mörkrädd bara jag tänker på alla titlar.
* Engelsk mästare: 1993, 1994, 1996, 1997, 1999, 2000, 2001, 2003, 2007
* FA-cupen: 1990, 1994, 1996, 1999, 2004
* Engelsk ligacupmästare: 1992, 2006
* UEFA Champions League: 1999
* Cupvinnarcupen 1991
* Interkontinentalcupen: 1999

Han har lyckats med det mesta, därav adlandet. Det finns inget nytt united, inget gammalt united heller. Neville, Giggs, Scholes, Ronaldo, Saha, Rooney, Tevez, Vidic, Ferdinand. Vilken blandning! Gammalt och någorlunda nytt. Alla spelare vet vad som gäller. De nya spelare som spelas in i laget blir inspelade med mycket stor omsorg och vetskap om vad som krävs och förväntas. Att se united spela ut sitt fulla register kan göra en kärlekskrank Axel på bra humör. Undantaget är väl om Roma står för motståndet. Jag har sett united tre-fyra gånger under säsongen. Båda mötena mot Roma men framför allt då de tvålade till Newcastle med 6-0.

united är ett drömlag, ett världslag som skulle kunna varit uttaget av vilken fotbollsnörd som helst. Laget har det mesta. En solid backlinje med enorm rutin utan att vara pasé. Mittfältet är utan dess like med Scholes, Giggs, Hargreaves, Carrick, Ronaldo...osv. Anfallet, Rooney, Saha och Tevez..

Det enda som skulle kunna vändas mot laget är publiken. Den är alldeles för akademisk och det känns som om stämningen ska kunna vara bättre varje match. Men å andra sidan har laget fortsatt köra över de flesta och inte gjort någon stor grej av publikens lågmäldhet.

Upp till bevis!

Jag kan inte säga att jag glömt eller ens förträngt vad som Roma blev utsatta för i onsdags, men jag är så glad så glad. 4-0 mot Parma kanske inte är någon jätteskräll, men spelet som upprättades och målskyttarna talar om uppgång i form. Precis vad som behövs nu när det är Real som ska hållas undan på tisdag i Madrid....

Bella Roma, äntligen spelar laget ut som bara Roma kan!
Bella Roma!

Jag var minuter ifrån att hävda att Romas uppvisning och vinst(!) var bättre än sex. Men istället blev jag våldtagen av Collinas arvtagare, Rossetti. Att Mexes blir utvisad så fort Inter får en tillstymelse  till chans får mig att följa John efter Marcus Birro. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Tålamodet är slut. Jag kan inte kallas för en dålig förlorare. Roma gjorde allt rätt, Inter med Rossetti i spetsen gjorde allt fel och vips så kunde Inter förhindra ligans första förlust. Jag är apatisk. Det känss som jag sitter ensam i forsterställning i ett hörn, fast att jag i själva verket sitter i soffan med min vapendragare Johan som också sitter i sin vackra giallorossi tröja. Vi sitter där tillsammans, fast vi är så ensamma som man kan bli. Vi är tomma. Dagen efter tror jag fortfarande jag inte har förstått mig på italiensk fotbollsrättvisa. Vad innebär en sådan?

Följa John med Birro. Som jag skrivit har jag inte lagt mig i Inters domarmedgångar under säsongen då jag hävdat att Roma ska göra sitt jobb innan det ens går att samtala om domarflytet. Jag har inte velat framstå som en gnällande dålig förlorare. Det är jag inte heller. Men ändå så är det det enda jag känner mig när jag ska tala om en sådan här match.

Roma glänste, stod upp och spelade ut sitt hela underbara spelregister. Äntligen satt jag och Johan och sa till varandra, äntligen får vi se det Roma vi alltid vill se. Ett Roma som skiter i vilka man möter utan bara kör sitt spel och gör det så vackert så man nästan når trans. 1-0 kommer på Tonettos första inlägg efter ett mycket fint förarbete av Vucinic, Totti avslutar det hela med att resolut slå in bollen med vänsterfoten. Lika resolut tar han sig mot öronen och frågar undrande var interpubliken tog vägen, allt tjo och tjim. Bara det får mig att gotta mig. Matchen fortsätter och Vucinic och Taddei på varsin kant får mig att undra om jag ens vill se Mancini och Guily någon gång under matchen.. Allt stämmer. Perrotta springer som en ivrig kalv på grönbete, men skillnaden är att han hela tiden gör det med huvudet på skaft. Han vet exakt vad han ska göra. Hela Roma vet exakt vad de ska göra. Flera gånger om är mina hjältar nära på att punktera matchen, men bollen smiter hela tiden någon ynka decimeter utanför målet. Roma pressar tillbaka inter och fortsätter spela ut istället för att lägga sig på defensiven och försvara sin ledning. "Anfall är bästa försvar".

Resten skiter jag i att skriva, för jag begriper det inte. Det känns som Moretti har bytt namn från Moggi. Det känns som den jäveln sitter och skickar sms rakt ner till Rossettis plastbricka som han har på överarmen. "Det är dags nu."  lär det har stått skrivet. "Det är dags nu."

All heder till varenda Romanista i hela världen, vi stod alla upp och såg de elva utvalda spela drömfotboll. Vi är de riktiga mästarna. Siamo l'esercito di giustizia e la giustizia vincerà!

Jag avslutar med att citera Marcus Birro och vad han skrev om Rossetti.

"Jag önskar honom så långt bort det går."

FORZA!

 

Danmark skakas ofta av oroligheter. Är det inte, som förra året, ett ungdomshus, en symbol för ungdomarnas existens i samhället, som rivs så är det som nu bränder som härjar landet pga. polisens nya rättighet att visitera personer när och hur det bäst behagar lagens långa arm.

Att det visiteras mer efter en sådan lagändring förstår ju vem som helst, att det också visiteras fler ungdomar med utländsk härkomst förvånar väl knappast någon heller. Men det finns en del av det hela som jag inte begriper överhuvudtaget. Politikernas oförmåga att vara en del av folket. Att de beslutar om sådana inskränkningar på unga och redan utsatta grupper utan att se vad konsekvenserna blir. Glappet mellan beslutsfattare och medborgare växer och liksom sprickan och stupet mitt i Mattisborgen delas samhället återigen upp. Ytterst få tar sig från den ena sidan till den andra. Genom bränderna blir det hela uppmärksammat. Hur annars ska de drabbade komma till tals? Ska de be konstapeln om sitt telefonsamtal och ringa drottningen och be henne framföra den visiterades synpunkter till herr Rasmussen nästa gång de träffas månne? Kampen på gatan är det enda rätta. Det är gatorna som är demokratin. Vem som helst ska få kunna gå på dom, utan att bli misstänkliggjord och/eller visiterad. Bränderna blir en extrem yttring med all logik.

"Roma wing-back Cicinho is the latest to have his say on the current refereeing controversy and says that there are too many mistakes being made by officials in games involving Inter. The Nerazzurri are at the centre of the storm after receiving two debatable penalties and an offside goal in three of their last four matches. These decisions have all proved decisive in gaining them crucial Serie A points, and Cicinho, whose Roma team are eight points behind Inter, has had his say on the issue. "I would like to stay out of all the controversies relating to the errors in favour of Inter,? said Cicinho. ?Certainly to make mistakes is only human and therefore the referees may do so. ?However at the moment it seems that too many mistakes are being made.? Roma captain Francesco Totti made his voice heard a couple of days ago, in which he said that Inter were certainly getting a helping hand from officials. "I respect the position expressed by Totti because he knows better than I do the Italian championship. I have only been here for a short amount of time," Cicinho concluded. Alessio Alexis" -goal.com

Jag håller fortsatt tyst när det gäller domarnas roll o inters ledning tills det att Roma gör det de ska. Den enkla anledningen till min tystnad är att jag inte vill uppfattas som någon "bitter tvåa" som skyller ifrån sig andra platsen på en domarkår och ett lag som har ett dyrare manskap. Däremot tycker jag att det nu är en intressant debatt och hänvisar till Cicinhos uttalande...

Finns en väldigt intressant tabell som intaliensk media tagit fram där feldömningar har räknats bort. juventus leder den serien...

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.

Vad ska man säga?